Att ta plats i det offentliga politiska samtalet.

Nätrötterna är otroligt inspirerande. Vi känner att det är vi som bestämmer. Det är hela grejen. Det finns de som vill styra vad vi ska skriva, men vi låter oss inte styras. Vi reflekterar, ifrågasätter och är lite misstänksamma mot allting "uppifrån". Vi köper inte vad som helst. Vi har makt över vårt nyhetsflöde och under helgen har vi visat varandra flera exempel på hur vi kan sätta våra frågor på den politiska dagordningen. Blogginlägget "sveket" från Klamydiabrevet återkommer ständigt. Unionen opinion tog fram statistik som tydligt visar sambandet mellan blogginlägget, mediernas uppmärksamhet, politikernas kommentarer och slutligen den dramatiska nedgången för högerpartierna som förlorade sin majoritet i riksdagen pga just det blogginlägget.
Det är underbart och vackert, att demokratin hittar nya vägar!

Dn.se har idag intervjuat Natalie Sial och vad de skriver kan du läsa här.

Andra som bloggat om nätrot12: Martin Moberg, Peter Högberg och Calle Fridén
och fler bloggare på netroots.se

Vägg i vägg med Humanisterna.

Helgens nätrot-kongress på ABF-huset i Stockholm blev en speciell upplevelse för mig. Under tiden jag lär mig  och inspireras av andra nätrötter så sitter Humanisterna på andra sidan väggen och har kongress. Efter att jag lämnade Humanisterna 2010 är vår relation inte helt okomplicerad. Något gör att jag inte kan hålla mig borta - jag läste kongresshandlingar och motioner, jag skapade taggen för kongressen och jag följer allt som skrivs på twitter med spänning. Utan att ens vara medlem! Jag har blivit en kärleksfull kritiker, och det är jag stolt över.

Mycket spännande verkar ha hänt på kongressen, och jag lär få anledning att återkomma till det, men roligast av allt är ändå att Humanisterna idag fått en ny styrelsemedlem; folkpartisten och fd. socialministern Bengt Westerberg. Grattis Humanisterna!

Solidaritet kostar

Del 1: Djävla facket.

I slutet av varje månad är det samma sak. Äldste sonen utbrister : -”Ska man verkligen betala till facket när man inte jobbar? Och trehundra spänn?, Va! Det är ju inte klokt, mamma är du säker på att det stämmer?” Och varje gång svarar jag på samma sätt: ”Ja, man måste betala till facket även när man inte jobbar om man vill vara med i facket. Och ja, det stämmer. Trehundra kronor är vad det kostar att vara studiemedlem i IF Metall. Och du har helt rätt, det är inte klokt. Det är alldeles för mycket pengar, men det är så mycket det kostar.

Så länge han jobbade var det något sånär okey att betala fackavgift. Då kunde han köpa hela idén. Inga problem. Men nu? Nu, när han inte har någon inkomst?          Jag tyckte ju också att trehundra kronor verkade mycket så jag ringde till IF Metall i Göteborg för att kolla. Personen i telefonen kunde inte svara, inte nästa person heller, och inte nästa… Jag började undra hur många de egentligen var på den där fackexpeditionen?  Men person nummer sex kunde ge besked. Jo, det är så mycket det kostar. Avgiften för studerande höjdes vid årsskiftet, tyvärr, tyvärr..

Så inget annat återstår än att snällt betala. Och när det sen dimper ner almenackor, direktadresserade broschyrer, infoblad och facktidningar från IF Metall i brevlådan, så får jag höra: ”Jaja, det är ju inte konstigt att det kostar, när de bara vräker ut sånt här…djävla facket!”

Och så betalar han. Varje månad dras trehundra kronor från hans konto, oavsett om han jobbat extra eller inte. Det kostar att vara solidarisk.