Reclaim the flag!

Nationaldagshelgen är slut och den nationalistiska yran övergår i ett mer stillsamt funderande över tingens ordning. I år firar vi 200 år av fred mellan de nordiska länderna. Norge övergick från att vara danskt till att bli unionsstat med Sverige. Just fredag 6 juni är sedan några år tillbaka Sveriges nationaldag. Att jag inte på en gång kommer på vilket år nationaldagen infördes är ganska symptomatiskt, det har helt enkelt inte varit viktigt för mig. På samma sätt som flaggan inte är mycket mer en ett stycke blått och gult tyg...

Men jag håller på att tänka om! Jag firar nationaldagen med glädje och stolthet. Det är inte nationalstatens ganska unkna ideal jag firar utan gemenskapen i vårt land och det kulturarv och idéer som vi delar. Och den som kommer hit är välkommen att vara med. Det är detta vi firar med blomsterkransar i håret, stolta över vår allemansrätt som låter oss njuta av naturen.
Det finns en hake: Sveriges nationalsång. Första versen är fin, men redan andra versen är obehaglig. De övriga två fullständigt vedervärdiga. Men musiken är vacker...Till nästa år vill jag ha en ny text, om jag så måste göra den själv!

Lyssna också gärna på: Sverige av Kent och öppna landskap av Ulf Lundell. Den senare var faktiskt på 80-talet en utmanare till nationalsången.