"Det nya arbetarpartiet" - för arbete och mot semester!

Johan Westerholm har i sin blogg skrivit om att "nånting håller på att gå sönder i Sverige". Det känns som det är en ond, mörk kraft som gör människor blinda och döva för de förändringar som långsamt kommer smygande.
En ny påminnelse får man i Aftonbladet där vår lagstadgade rätt till semester anses vara omodern. Det är något som ska regleras mellan arbetsgivare och arbetstagare, och inget som staten ska lägga sig i. Det är klassisk högerpolitik, och för några år sedan hade det inte varit något man funderat över. Men nu, vem vet vad människor tycker om det här? En gnagande oro smyger sig på.

Vem far illa av den privata tron?

Idag läser jag i UNT.se att EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson tycker att vi måste värna om den sekulära staten. Det Europeiska samhället ses både med egna och andras ögon som synnerligen sekulariserat. Birgitta Ohlsson visar att det finns tydliga tecken som visar på motsatsen. Vidskepligheten breder ut sig och lagförslag mot homosexuella äktenskap föreslås. Det är här den farliga sammanblandningen sker. Vårt samhälle klarar att vara multireligöst och utan vetenskapsförakt, men endast med hjälp av med en sekulär stat. Den måste vi värna om!

Hon förordar sk.privat tro. Inom förbundet Humanisterna har man länge pratat om den privata tron. Det är bara de mest religionsfientliga inom förbundet som anser att inte ens människor med en privat tro behöver behandlas med respekt.

En definition är att privat tro inte påverkar någon negativt, men det säger alldeles för lite.

Men vad är då en privat tro? Får den bara utövas i hemmet? Får den utövas i en samlingslokal/kyrka? Får den, med skydd av yttrandefrihetslagen, utövas på torget en lördag förmiddag? Får den bli en del av den troende människan? För om den gör det, så kommer den inte längre vara "privat". Det går inte att vara troende och bara låta tron påverka en liten del av jaget. Det fungerar helt enkelt inte så.

Min uppfattning är att när religion bara får utföras i slutna rum då blir den farlig. Då skyddas den från insyn och kritik, och då kan grymma övergrepp lättare ske i dess namn.

Det här är inte enkelt. Fler progressiva bloggar om ett öppet samhälle på Netroots

"Vi som byggde landet..."

Att de nya sedlarna ska prydas av allehanda finkulturpersonligheter har väl knappast undgått någon. Helena Lindblad på DN Kultur tycker att valet känns modernt och demokratiskt. Ja, hur skulle det kunna kännas på något annat sätt? Vad som helst känns modernare än ett gäng kungar på pengarna. Men riktigt modernt hade det känts om man valt ett historiskt tema om dem som slitit och överlevt under tider då våra kungar gjorde allt för att, med krig och svält ta död på dem!

Jag ville ha en knekt, en fiskare, en bonddräng, en piga, en dalkulla, en flottare och en kolare på sedlarna. Jag ville se de som byggde vårt land på våra pengar. Jag vill inte ha ett gäng kändisar i plånboken.
andra bloggar på Netroots , och om sedlar: http://bloggar.se/om/sedlar

Platsar ny musik i Sossekulturen?

Kulturen fick inleda Håkans linjetal på nystartkongressen. Kultur är det mest svårdefinierbara begrepp som finns och det har alltid varit en del av den socialdemokratiska rörelsen. Den har beskrivits med många livfulla metaforer. 

Men vad är då den Socialdemokratiska rörelsens kultur? På min Arbetarekommuns årsmöte vann jag nyligen en fantastisk tavla i ett konstlotteri. Den hade skänkts av en privatperson och jag blev väldigt glad för den. Strax därefter inser jag under en diskussion på facebook, att för alla är inte det här "riktig" kultur. På årsmötet ska man sjunga, det är riktig kultur det! Det står tom inskrivet i någon stadga nånstans, förstår jag...

Jag är en riktig sångfågel som älskar att sjunga, både tillsammans med andra i kör, eller nynnandes för mig själv. Så det här med sång på mötena verkar ju fantastiskt! eller...?
Nej, det känns inte bra. Jag vill sjunga, men inte Internationalen. Inte arbetets söner heller.
Jag vill värna vårt partis historia, men jag vill att man samtidigt accepterar den som  just historia. Vi kan inte stå och sjunga Internationalen och förväntas vara trovärdiga. Den var Sovjetstatens nationalsång, har ni glömt det!
Bara om vi har sånger som skildrar vår nutid, kan vi sjunga Internationalen också. Och då kan vi använda en ny text av Tomas Boström från Gotland.

Nystartkongressen inleddes med Torstein Bergmans 70-talslåt "Alla tillsammans". Den funkar bra, men är just en typisk 70-talslåt. Jag efterlyser ny musik som har ett politiskt innehåll, som tilltalar fler än partiets gamla rävar.

Kreti och Pleti verkar vara ett sånt band. Ung, skön musik som svänger och har ett rakt politiskt innehåll. Jag vill ha mer sån här musik. Jag vill hitta fler nya coola band, och den nya tidens trubadurer. Jag fortsätter leta....

April, april...

Idag är det första april. På fikarasten ser jag att någon tagit med sig Kungälvsposten till jobbet. Kul, här ska letas aprilskämt! Skummar lite.... Ah, Kenneth G Forslund har uttalat sig om behovet att bygga nya bostäder för studenter. Vad bra, men vid motorvägsbron? Konstigt ställe...
Men här, direkt under, har vi det! Google maps har ritat ut en bro mellan Marstrandsön och Koön, vilket resulterar i att det är kaos på Marstrand pga alla turister som kör vilse.  Hahaha, jättekul. Det där var ett riktigt aprilskämt!

Som bekant överträffar ju verkligheten dikten. Bron till Marstrand finns verkligen på Google maps...
 Kenneth, du fixade bästa aprilskämtet i Kungälvsposten på många år!