"Men Gud så många kommentarer"

Idag för ett år sedan publicerades min artikel om Humanisterna i Svd.se. Här kan du läsa Christer Sturmarks replik och min slutreplik.

 I samband med det gick jag ur förbundet Humanisterna som jag då varit medlem i sedan 14 år.  Jag blev intervjuad i Kyrkans tidning och "Tro och Politik" . Plötsligt var jag "den avhoppade Humanisten". Mitt budskap hade verkligen nått fram.

Efter några veckor kom ett mail från Svd.s opinionsredaktion:"Grattis! Du har startat en debatt om humanismen. Din debattartikel var den mest kommentarade artikeln på svd.se under oktober månad!"

Här en av alla kommentarer. Ur "soldatmammans" blogg, skriven samma dag som artikeln publicerades.

Men Gud så många kommentarer!

"I SvD idag skriver Malin Jonason, förskollärare och tidigare medlem i Humanisterna:
"I Förbundet Humanisterna finns ett ohöljt förakt för troende människor."
Detta ämne, religioner, tro - eller inte, tro mycket - tro mindre, inbjuder sannerligen till tyckande och tänkande och slående i varandras huvud.
686 (!) kommentarer - so far."...
"Han måste sitta där uppe i sin Himmel och undra vad han har ställt till med.
För länge, länge, länge, länge, länge sen."

Nu kan jag titulera mig exHumanist, kampanjledare för fb-kampanjen "PaxaPaggan" samt opinionsbildare på Twitter, facebook och i min netrootsblogg. Små och stora saker omvartannat som hänt under ett omtumlande år.

"Det finns ingen gud, och Sturmark är hans profet"

Men det har inte bara hänt saker med mig. Ännu viktigare saker har hänt med Humanisterna. En intern debatt verkar pågå om vad Humanisternas huvuduppgift egentligen är. Jag vill absolut lyfta fram Unga Humanister som gör ett fantastiskt jobb för att Humanismen ska ses som en helhet, en alternativ livsåskådning, och inte bara reduceras till en sekteristisk församling av religionskritiska ateister.

"Utan tvivel är man inte riktigt klok"

Anklagelsen om att man spelar främlingsfientliga krafter i händerna verkar ha tagits på allvar och jag hoppas och tror att en förändring är på gång. Det hårda debattklimatet är inte alltigenom Humanisternas fel.
När man visar att man fokuserar på samförstånd,alla människors rättigheter, möjligheter och skyldigheter mot varandra, kanske jag kan gå med igen. Om jag är välkommen då, vill säga...