Platsar ny musik i Sossekulturen?

Kulturen fick inleda Håkans linjetal på nystartkongressen. Kultur är det mest svårdefinierbara begrepp som finns och det har alltid varit en del av den socialdemokratiska rörelsen. Den har beskrivits med många livfulla metaforer. 

Men vad är då den Socialdemokratiska rörelsens kultur? På min Arbetarekommuns årsmöte vann jag nyligen en fantastisk tavla i ett konstlotteri. Den hade skänkts av en privatperson och jag blev väldigt glad för den. Strax därefter inser jag under en diskussion på facebook, att för alla är inte det här "riktig" kultur. På årsmötet ska man sjunga, det är riktig kultur det! Det står tom inskrivet i någon stadga nånstans, förstår jag...

Jag är en riktig sångfågel som älskar att sjunga, både tillsammans med andra i kör, eller nynnandes för mig själv. Så det här med sång på mötena verkar ju fantastiskt! eller...?
Nej, det känns inte bra. Jag vill sjunga, men inte Internationalen. Inte arbetets söner heller.
Jag vill värna vårt partis historia, men jag vill att man samtidigt accepterar den som  just historia. Vi kan inte stå och sjunga Internationalen och förväntas vara trovärdiga. Den var Sovjetstatens nationalsång, har ni glömt det!
Bara om vi har sånger som skildrar vår nutid, kan vi sjunga Internationalen också. Och då kan vi använda en ny text av Tomas Boström från Gotland.

Nystartkongressen inleddes med Torstein Bergmans 70-talslåt "Alla tillsammans". Den funkar bra, men är just en typisk 70-talslåt. Jag efterlyser ny musik som har ett politiskt innehåll, som tilltalar fler än partiets gamla rävar.

Kreti och Pleti verkar vara ett sånt band. Ung, skön musik som svänger och har ett rakt politiskt innehåll. Jag vill ha mer sån här musik. Jag vill hitta fler nya coola band, och den nya tidens trubadurer. Jag fortsätter leta....