Gärna kärleksfull kritik, men sluta söka fel och brister!

Gärna kärleksfull kritik, men sluta söka fel och brister!

Det är konstigt vad man ändrar sig. Hela livet, hela tiden. När jag började intressera mig för politik, inte alltför länge sedan, så tyckte jag mycket var tokigt och fel inom partiet. Det är det fortfarande, och det kommer det säkert också att förbli. Inom netroots, Socialdemokraternas eget bloggnätverk hittade jag då några partivänner, som bloggade och som själva kallade sig kärleksfulla kritiker. Mot deras texter kunde jag väga och bekräfta mina egna tankar och idéer. En fantastisk tillgång! Jäpp, en kärleksfull kritiker, det skulle jag vara! Fram tills nu.

Igår anserade Stefan Löfven sin affärsplan för Sverige. Och plötsligt ondgjorde sig alla över ordvalet. Min första tanke var-vad är det för fel på det? Att arbeta med en långsiktig strategi och målinriktat låter väl proffsigt? Detta innebär enligt kritikerna att man likställer Sverige med ett företag. Och det anses inte gå ihop med den Socialdemokratiska ideologin. Men välkommen till verkligheten säger jag då. Hela världen är en marknad där allt ska säljas och köpas. Och det handlar inte om att vi väljare ska köpas, som många tex Ulf Bjereld, påstår i sin kritik, utan att det ska gå bra för oss som bor i Sverige!

 Expressens putslustiga avslöjande artikel som gör narr av Stefan Löfvéns strävan att ta näringslivets villkor på allvar, sprids nu av partivänner på facebook med ett  "höhö, lite kul är det allt". Det är inte kul utan bara sorgligt. Var finns viljan att hjälpa det parti som finns i våra hjärtan? Var finns engagemanget att fokusera på sakfrågorna?  Hjälper vår kritik någon, mer än våra politiska motståndare? De frågorna måste få ställas.

Jag lär mig hela livet, hela tiden. Och en sak vet jag, att innehållet betyder mer än ytan. Men bara om vi själva bestämmer oss för det. För om vi inte själva väljer att visa fram innehållet, utan nöjer oss med våra motståndares ytliga kritik, ja då kommer vi inte längre än så här!

Johan Westerholm, Peter Högberg mfl har också skrivit om affärsplanen på netroots och  Ulf Bjereld skriver om den i dagens arena.

                                                                                             
                                                                                                                                   bild: http://hemimammashetsiga.wordpress.com

"Vi vill inte sänka människors pris. Vi vill höja människors värde!"

Från att för några år sedan inte ha firat första maj alls, har jag nu gått till att bli en riktig "första maj-nörd". Vad kan man annars kalla oss inbitna som är så promenadsugna att vi inte nöjer oss med ett demonstrationståg på första maj utan klämmer in två stycken. Kul förstås, men också intensivt.

                                           foto: Glenn Ljunggren

Dagen började med tal av bla Kenneth G Forslund, Kungälvs egen Riksdagsman och Ulrica Brogren från Kungälvs S-kvinnor. Därefter en tur in till Göteborg för att höra Stefan Löfvens jungfrutal på Götaplatsen.
På vägen dit marscherade jag under fanan för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Ett underbart gäng!

Nånstans där, längst fram i mitten står han.15000 personer var vi på Götaplatsen. Stolta och glada och med knallröda rosor i händerna, fick vi lyssna till hans engagerade tal. Jag gillade det skarpt. Stefan är ingen traditionell talare som trollbinder sin publik med utstrålning, istället var talet både innehållsrikt och varierat. Mina farhågor om "Messias-stämning", kom på skam. Det känns att det är på riktigt den här gången!

Och dagen till ära svalkade jag mig med röd Ramlösa!

 Ulf Bjereld har också skrivit om Stefan Löfvens tal i Göteborg.

Att ta plats i det offentliga politiska samtalet.

Nätrötterna är otroligt inspirerande. Vi känner att det är vi som bestämmer. Det är hela grejen. Det finns de som vill styra vad vi ska skriva, men vi låter oss inte styras. Vi reflekterar, ifrågasätter och är lite misstänksamma mot allting "uppifrån". Vi köper inte vad som helst. Vi har makt över vårt nyhetsflöde och under helgen har vi visat varandra flera exempel på hur vi kan sätta våra frågor på den politiska dagordningen. Blogginlägget "sveket" från Klamydiabrevet återkommer ständigt. Unionen opinion tog fram statistik som tydligt visar sambandet mellan blogginlägget, mediernas uppmärksamhet, politikernas kommentarer och slutligen den dramatiska nedgången för högerpartierna som förlorade sin majoritet i riksdagen pga just det blogginlägget.
Det är underbart och vackert, att demokratin hittar nya vägar!

Dn.se har idag intervjuat Natalie Sial och vad de skriver kan du läsa här.

Andra som bloggat om nätrot12: Martin Moberg, Peter Högberg och Calle Fridén
och fler bloggare på netroots.se

Platsar ny musik i Sossekulturen?

Kulturen fick inleda Håkans linjetal på nystartkongressen. Kultur är det mest svårdefinierbara begrepp som finns och det har alltid varit en del av den socialdemokratiska rörelsen. Den har beskrivits med många livfulla metaforer. 

Men vad är då den Socialdemokratiska rörelsens kultur? På min Arbetarekommuns årsmöte vann jag nyligen en fantastisk tavla i ett konstlotteri. Den hade skänkts av en privatperson och jag blev väldigt glad för den. Strax därefter inser jag under en diskussion på facebook, att för alla är inte det här "riktig" kultur. På årsmötet ska man sjunga, det är riktig kultur det! Det står tom inskrivet i någon stadga nånstans, förstår jag...

Jag är en riktig sångfågel som älskar att sjunga, både tillsammans med andra i kör, eller nynnandes för mig själv. Så det här med sång på mötena verkar ju fantastiskt! eller...?
Nej, det känns inte bra. Jag vill sjunga, men inte Internationalen. Inte arbetets söner heller.
Jag vill värna vårt partis historia, men jag vill att man samtidigt accepterar den som  just historia. Vi kan inte stå och sjunga Internationalen och förväntas vara trovärdiga. Den var Sovjetstatens nationalsång, har ni glömt det!
Bara om vi har sånger som skildrar vår nutid, kan vi sjunga Internationalen också. Och då kan vi använda en ny text av Tomas Boström från Gotland.

Nystartkongressen inleddes med Torstein Bergmans 70-talslåt "Alla tillsammans". Den funkar bra, men är just en typisk 70-talslåt. Jag efterlyser ny musik som har ett politiskt innehåll, som tilltalar fler än partiets gamla rävar.

Kreti och Pleti verkar vara ett sånt band. Ung, skön musik som svänger och har ett rakt politiskt innehåll. Jag vill ha mer sån här musik. Jag vill hitta fler nya coola band, och den nya tidens trubadurer. Jag fortsätter leta....

Shaniaz i talarstolen

    

I fikakön under kongressens första dag träffar jag plötsligt en strålande glad Shaniaz Hama Ali. Vi fnittrar och småpratar om hur kul, och spännande det är att få vara med på kongressen. Shaniaz berättar att hon ska tala på lördag morgon. Jättekul, det ska jag bevaka. Men varken jag eller Shaniaz har riktig koll. Plötsligt står Shaniaz namn på talarlistan redan på fredag eftermiddag, och då går hon självsäkert upp i talarstolen. Hon talar fritt utan manus i sina tilldelade två minuter.

Själv gör jag någonting helt annat, och missar Shaniaz tal...Suck!

Mona Sahlins sista tal som partiledare

Idag har Mona Sahlin hållit den historiska extrakongressens invigningstal. Det blev samtidigt hennes sista tal som partledare. Hon var rörd, och det blev vi åhörare också.

Ett Göteborgshjärta värms extra mycket av citatet av Håkan Hellström " Tro, när du går genom tiden, att det bästa inte har hänt än."

Paxa Paggan till ekonomisk talesman

Ikväll kan man läsa på Svd.se att Östros och Johansson sitter löst.
Det verkar bli stor ommöblering i VU.
Till Paxa Paggan s stora glädje kan Leif Pagrotsky vara aktuell som ny ekonomisk talesman.
Plötsligt blev det spännande igen...

Att kämpa mot likriktningen

När vi behöver anställa ny personal på förskolan tycker vi det är jättehärligt att det kommer killar till anställningsintervjuerna. För killar blir alltid kallade till intervju. Men ännu har jag inte varit med att anställa en enda kille. Det säger mycket mer om oss, än om killarna, tyvärr. Det är en fantastisk tillgång i förskolan att ha män där, och vi framhärdar i att uppmuntra killar att plugga till förskollärare. Men när vi sitter på anställningsintervjun, ja då hittar vi alltid en tjej som vi skrattar gott  med, som tänker precis som vi. en som det "klickar" med.  Utgången är given.

Första steget är att förstå att det är så här vi fungerar. Det andra är att göra något åt det.
Lina Thomsgård som startade rättviseförmedlingen  på facebook är en föregångare. Hon tröttnade på att alla DJ:s var killar och skickade en efterlysning till tjejer på facebook. Någon dag senare hade hon en lista på 130 kvinnliga DJ:s.
Lina Thomsgård har nu vunnit årets Wendelapris som delas ut av Aftonbladet till en hjälte inom kvinnofrågor och/eller jämställdhetsfrågor.

Staffan Lindström har beskrivit det här sättet att tänka, att välja den man identifierar sig med, i sin blogg jämlikhetsanden.