Självklart kan orden påverka hur vi ser på oss själva och varandra. Nu har jag bestämt mig. Jag har varit inne på facebooksidan hen och "Gillat". Gör det du också!
.jpg)
onsdag 29 februari 2012
Och hur blir det nu med "hen"? (del 2)
I dagens Gp finns ett reportage om ordet hen. För mindre än en vecka sedan publicerades en mycket obehaglig debattartikel på samma ämne i Gp.se och den ledde till att jag skrev mitt förra blogginlägg om hen. Tydligen har man tänkt till och insett att det behövdes en mer seriös beskrivning av vad ordet hen står för och hur debatten ser ut.
Självklart kan orden påverka hur vi ser på oss själva och varandra. Nu har jag bestämt mig. Jag har varit inne på facebooksidan hen och "Gillat". Gör det du också!
"Kivi och Monsterhund" av Jesper Lundqvist har en egen facebooksida. Det är den banbrytande barnbok som gjorde att debatten tog fart.
Självklart kan orden påverka hur vi ser på oss själva och varandra. Nu har jag bestämt mig. Jag har varit inne på facebooksidan hen och "Gillat". Gör det du också!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det finns massor av språkliga situationer där vi inte kan använda han eller hon. Vi tingas då välja, eller skriva det ganska krångliga han/hon eller dylikt. Detta är första användningsområdet för ”hen”.
SvaraRaderaT ex: ”Fråga din bänkgranne om hen ofta tar bilen till jobbet.”
Sedan finns det massor av situationer (de flesta faktiskt) där könet hos den jag skriver eller pratar om inte spelar roll. Antingen att det aktivt inte spelar någon roll, dvs då jag verkligen inte VILL berätta om det är en han eller hon jag tänker på (för att undvika förstärkning av fördomar eller för att jag just då vill hålla det hemligt eller för att jag vill trycka på att det inte spelar någon roll), eller då jag bara inte tycker att det har någon betydelse för det jag vill förmedla, och att jag därför vill avköna det jag säger.
T ex: ”Då läkaren kom in sade hen att jag nog skulle vila.”
Men, med detta sagt behöver språket även ett han och ett hon. Ibland vill jag för kommunikationens skulle visa om det var honom eller henne jag avsåg, eller genom valet av preposition berätta att det var en kvinna som kom in, eller att det var en man som gjorde si eller så.
Införandet av ett ”hen” i språket ger mig större möjligheter att uttrycka mig som jag vill, och det kan ju omöjligen vara någonting dåligt?
Hurra för ”hen” och för rätten att använda han eller hon när man tycker att det passar bättre!
Det finns många språk som redan har denna möjlighet (har jag hört, jag talar varken finska eller persiska så jag vet inte), och det verkar funka bra. Inget feministiskt trollslag, men en ingrediens i ett spänstigare språk som KAN användas för att främja jämställdheten.
Tack för din intressanta kommentar. Jag är också odelat positiv till en utveckling som leder till ett rikare språk, och jag tror hen kan få en plats i språket, om vi människor kan få bli trygga i oss själva och våga lite på utvecklingens kraft.
SvaraRadera