Att välja den enklaste lösningen...

I förordet till Kungälvs kommuns skolplan står det:                                                                      
"Vi strävar efter att ha Sveriges bästa skola!".

I Kungälv styr alliansen tillsammans med det lokala Utvecklingspartiet och/eller SD. Deras budgetförslag skulle klubbas igenom på kommunfullmäktigemötet i Torsdags. Det innebär 1-2 fler barn /förskolegrupp och att planerade nybyggnationer av förskolor stoppas bla. I skolan kommer klasserna att öka i storlek och fritidsklubbarna att omvandlas till sk. öppen fritidsklubb. Det innebär att barnen inte blir inskrivna utan kan komma och gå lite som de vill och föräldrarna betalar i efterhand för den tid barnen vistats där.

Socialdemokraterna i Kungälv har lagt ett budgetförslag där man inte behöver spara på barnen. Eftersom kommunen i år förväntas gå 60 miljoner back, måste stora besparingar göras. Man föreslår då bla att lägga ner en liten skola i utkanten av kommunen där elevantalet ständigt minskar och där man har svårt att leva upp till skolverkets krav. Förslaget har funnits länge men motarbetas ständigt av Alliansen. Varför kan man fråga sig? Tja, skolan ligger på Marstrandsön, inte svårt att dra slutsatser av det...

För att återgå till Kungälvs ambition att bli Sveriges bästa skolkommun. Nu diskuteras det på skolkontoret bland politiker och tjänstemän att ta bort skolplanen helt. Har man en partiledare som inte tycker om visioner för att visioner kostar pengar, så är det kanske inte så konstigt. Detta är ett exempel på vad ett sånt uttalande innebär i praktiken.
Jag är trött på politiker som inte respekterar de människor som valt dem och som sticker huvudet i sanden! Politiker som inte tycker löften och mål är någonting värda.
Jag är helt enkelt väldigt trött på människor väljer den enklaste lösningen, oavsett vad den får för konsekvenser!

                                                        foto: Hadi Ala

Bilden ovan är från Kommunfullmäktigemötet då Alliansens budgetförslag röstades igenom efter att miljöpartiet lad ner sin röst. Representanter från Lärarförbundet och Kommunal samt föräldrar, totalt över 200 personer, hade samlats för att visa sitt missnöje. Mötet började med ett ärende bakom stängda dörrar. Denna punkt förhalade Alliansen och dörrarna öppnades inte förrän strax innan kl 21.00, och då fanns fortfarande ett 60-tal personer på plats! Skönt att det var så många som hade tålamod att stanna...

netroots Socialdemokraterna

"Men Gud så många kommentarer"

Idag för ett år sedan publicerades min artikel om Humanisterna i Svd.se. Här kan du läsa Christer Sturmarks replik och min slutreplik.

 I samband med det gick jag ur förbundet Humanisterna som jag då varit medlem i sedan 14 år.  Jag blev intervjuad i Kyrkans tidning och "Tro och Politik" . Plötsligt var jag "den avhoppade Humanisten". Mitt budskap hade verkligen nått fram.

Efter några veckor kom ett mail från Svd.s opinionsredaktion:"Grattis! Du har startat en debatt om humanismen. Din debattartikel var den mest kommentarade artikeln på svd.se under oktober månad!"

Här en av alla kommentarer. Ur "soldatmammans" blogg, skriven samma dag som artikeln publicerades.

Men Gud så många kommentarer!

"I SvD idag skriver Malin Jonason, förskollärare och tidigare medlem i Humanisterna:
"I Förbundet Humanisterna finns ett ohöljt förakt för troende människor."
Detta ämne, religioner, tro - eller inte, tro mycket - tro mindre, inbjuder sannerligen till tyckande och tänkande och slående i varandras huvud.
686 (!) kommentarer - so far."...
"Han måste sitta där uppe i sin Himmel och undra vad han har ställt till med.
För länge, länge, länge, länge, länge sen."

Nu kan jag titulera mig exHumanist, kampanjledare för fb-kampanjen "PaxaPaggan" samt opinionsbildare på Twitter, facebook och i min netrootsblogg. Små och stora saker omvartannat som hänt under ett omtumlande år.

"Det finns ingen gud, och Sturmark är hans profet"

Men det har inte bara hänt saker med mig. Ännu viktigare saker har hänt med Humanisterna. En intern debatt verkar pågå om vad Humanisternas huvuduppgift egentligen är. Jag vill absolut lyfta fram Unga Humanister som gör ett fantastiskt jobb för att Humanismen ska ses som en helhet, en alternativ livsåskådning, och inte bara reduceras till en sekteristisk församling av religionskritiska ateister.

"Utan tvivel är man inte riktigt klok"

Anklagelsen om att man spelar främlingsfientliga krafter i händerna verkar ha tagits på allvar och jag hoppas och tror att en förändring är på gång. Det hårda debattklimatet är inte alltigenom Humanisternas fel.
När man visar att man fokuserar på samförstånd,alla människors rättigheter, möjligheter och skyldigheter mot varandra, kanske jag kan gå med igen. Om jag är välkommen då, vill säga...

Slutet på Socialdemokratin som vi känner den?

Nej, vi har inte sett slutet på Socialdemokratin. Inte än, men hur kommer den att se ut i framtiden? Om detta samtalade de tre herrarna Wolfgang Petritsch, Leif Pagrotsky och Frank Furedi på Bok-och bibliotekmässan i går.

Samtalet flödade fritt men det märktes tidigt att de har väldigt olika syn på orsakerna till  Socialdemokratins utveckling. Petritsch menade bla att partiet förlorat sin ideologiska grund och inte längre står upp för de utsatta i samhället i samma utsträckning som tidigare. Pagrotsky invände med att säga att Sveriges socialdemokrater förlorat de senaste två valen just pga av att man uppfattats stå enbart på de arbetslösas och långtidssjukskrivnas sida. Ingen vill identifiera sig som arbetslös eller sjuk, och därför vinner man på så sätt inga röster. Pagrotsky lyfte fram hur Tony Blair förnyade labour på 80-talet som ett exempel att ta lärdom av, och en möjlig väg för partiet att gå.
Furedi menar att krisen till stor del beror på att Socialdemokraterna har utvecklats till att bli en teknokrati där företrädare inte har den ideologiska grunden utan rekryteras bla från reklambranschen.

På frågan om välfärdsstatens framtid var det bara Pagrotsky som gav ett hoppfullt svar, fyllt av framtidstro. Han menar att om människor ser att välfärdssystemet fungerar då är de villiga att betala för det.

Seminariet är slut och Pagrotskys tankar om välfärdsstaten dröjer sig kvar. Ja, kanske är en ny Socialdemokrati på väg att ta vid, om den gamla tar slut. Är det då så farligt?
Jag tror inte det. Och det känns tryggt att på den skutan är Paggan en av dem som styr!

Welcome to the swedish book-mess!

Nej, jag tror inte att bokmässa heter så på engelska, men det är så det känns när man kliver in genom dörrarna till mässan på lördag förmiddag. Herregud, va´mycket folk! Jag försöker slingra mig förbi en dam med tre(!) kaffemuggar i händerna, och det kan ju bara sluta på ett sätt.

Kön ringlar lång utanför entrén. Jag förundras över vilken dragningskraft den här världen har, vilken längtan det finns efter att få vara med på finkulturens största fest, om än så bara i periferin.
Elin Grelsson har i GP beskrivit den längtan, och normaliseringprocessen som sker när man blir en del av kulturmedelklassen. Jag gillar allt hon skriver i GP, och på mässan träffade jag henne redan under torsdagen när hon presenterade sin debutroman "du hasar av trygghet".

I ABF:s monter springer jag samma dag på Håkan Juholt. Jag pratar med honom om den nya skollagen som kräver att alla skolor ska ha ett eget skolbibliotek. Ett mycket intressant, men kort, samtal blev det. Läs mer om detta i ny tid nästa måndag.
Min goda vän Jessica Schedvin hann jag få ett intressant samtal om ung humanism med, över en lunch. Strax därefter blev det ett minst lika intressant samtal med Christer Sturmark, den här gången över en fika. Snart var jag på språng igen, nu mot seminariet med den ödesmättade titeln "Slutet på Socialdemokratin, som vi känner den?", där bla Leif Pagrotsky medverkade.

Däremellan ska man försöka kika runt efter lite bra böcker, också. puh...

Det sista jag ser innan jag går ut från pressrummet är ett pressmeddelande om en extrainsatt presskonferens med Lars Wilks, som just då pågår. Spontant känner man en osäkerhet över att vistas i hans närhet pga terrorhoten Det är obehagligt att sådana tankar smyger sig på. Hur obehagligt det är att leva i den situation som han gör, kan jag inte ens föreställa mig...
En alkoholfri öl i hotellbaren utanför Incontro avslutar dagen, och årets Bokmässa. Längtar redan till nästa...

Det är mänskligt att tro

Att vara människa innebär att kunna välja utifrån de förutsättningar som finns där man lever. Men oavsett var på jorden man är född så har man alltid möjlighet att välja vad man vill tro på. Alla människor har i grunden den möjligheten, men för vissa är friheten inte självklar. Har man vuxit upp i en totalitär miljö, oavsett om det gäller religion eller ideologi, så har ens tankefrihet naturligtvis stympats.

Det konstiga med Humanisterna är att de verkar förutsätta att alla troende människor antingen har haft en sådan uppväxt, eller också är mindre intelligenta, eftersom de inte förmår att inse att de gått på en bluff!

Det roliga dock med Humanisterna är, och det gäller både många medlemmar och företrädare för förbundet, att när man debatterar med dem så kan de inte se till innehållet bakom orden, utan ovanstående mening skulle säkert bemötas med: "Vi har aldrig sagt att troende människor har sämre intellekt..." -Nä, ni tycker bara de är korkade i största allmänhet, förstås...

Nu till saken. I tidningen  Dagen skriver man om SOM-institutets senaste utfrågning av en mängd svenskar om allt mellan himmel och jord. Nu har man ställt frågan: "Tror du på Gud?" 45% av alla svenskar svarar Ja på den frågan.  Alltså kan man säga att det är ett allmänmänskligt betéende att vara troende. Det är helt normalt, nästan hälften av sveriges befolkning är det!
Jag undrar om Humanisternas slutsats blir någon annan. Det borde vara svårt att seriöst påstå att nästan hälften av sveriges befolkning har gått på en bluff...

Jag längtar efter att Humanisterna ska börja sprida Humanismen som livsåskådning istället för att bara fokusera på religionskritik.

Att Kommunfullmäktigemötas är #bättreänbio

Jag valde att besöka ett Kommunfullmäktigemöte för första gången i mitt liv på min 46:e födelsedag. Min omgivning hade en del synpunkter på detta, däremot inte min numera luttrade familj. Äldsta sonen jobbade sent skift så jag skyllde lite på det, också.
Minglet i början tyder på att alla känner varandra, trots att mandatperioden är relativt ny. Här är det nog mest gamla rävar, tänker jag. Jag förser mig med den gula luntan med möteshandlingar och bläddrar snabbt fram till punkt nr4, "Kommunalrådets ekonomiska rapport till Kommunfullmäktige". Alliansens förslag på hur 30 miljoner kronor ska sparas innan årets slut klubbades igenom på ett möte i Kommunstyrelsen nyligen. Rakt av. Socialdemokraternas förslag togs inte ens upp till diskussion. Okey, men det är ju Kommunfullmäktige som har det övergripande budgetansvaret, så jag förutsätter att det är här och nu diskussionen ska föras och beslutet ska fattas.

I marginalen vid punkt 4 i den gula möteshandlingsluntan står det "Antecknas".  Sakta börjar det gå upp för mig att beslutet redan är taget! Herregud! Kommunstyrelsen fick alltså "mandat" att besluta hur besparingarna ska genomföras, utan att en bred demokratisk diskussion kring detta sparförslag fick föras i Kommunfullmäktige!
Jag förstår ingenting. 30 miljoner kronor som ska dras in på några månader i lilla Kungälv är ingen liten grej, men ändå är beslutet redan klart. Alliansen resonerar som så att eftersom kommunens utgifter är människors löner så är det där vi ska spara.  Anders Holmensköld gör det pinsamt lätt för sig när han beslutar om personalnedskärningar. 80 tjänster ska bort, minst! Det beslutet är katastrofalt fel. Det får följdeffekter, som Alliansen för övrigt inte ens ville utreda vilka de skulle bli eller vilken kostnad de i sin tur kommer att leda till... Inte konstigt att Miguel Odhner låter upprörd. Diskussionen blir livlig och lång, replik, genmäle, slutrepliker i mängd, men till vilken nytta...

När Shaniaz Hama Ali äntrar talarstolen är hon den första som pratar idologi och om hur Alliansens människosyn speglas i deras sparförslag. Att människor bara ses som en belastning och att vi löntagare inte har något värde i oss själva. Nej, det finns andra sätt att spara!

Efter att ljudet av Shaniaz klackar just ekat bort står Anders Holmensköld igen i talarstolen. Nu böjer han sig fram, ler lite överseende och förklarar för Shaniaz hur det faktiskt ligger till...
Redan under mitt första besök i maktens korridorer får jag alltså se hur kvinnor här liksom på andra ställen i samhället, utsätts för manligt maktspråk.  Men det ska mer till för att bita på Shaniaz, det är ett som är säkert!

När punkt nr4 är avklarad börjar det bli lite tradigt och jag twittrar lite istället.
"KFmöte är #bättreänbio: Det bjuds på kaffe och macka i pausen!"
Innan mötet är slut slinker jag diskret ut. Den lyxen kan man unna sig när man bara hälsar på...

I Kungälvsposten kan man läsa mer om mötet och Alliansens sparförslag "Dragkraft".

ILRS arbetar för mänskliga rättigheter, vad gör Humanisterna?

Nyss hemkommen från en trevlig kväll i Evert Svenssons härliga trädgård, funderar jag över hur det kan komma sig att det jag sökte hos Humanisterna, det hittar jag hos troende Socialdemokrater i Broderskapsrörelsen, under en samtalskväll med syrran Cecilia Dalman-Eek som hemlig gäst.

Utöver hennes politiska uppdrag i Västra Götaland är hon också ordförande för International League of Religious Socialists. ILRS arbetar för ett samhälle byggt på solidaritet och jämlikhet, med utgångspunkt i de sociala utmaningar som Europa ställs inför. För att överbrygga dessa ser man tron som en gemensam bas.

Men förutsättningarna i de Europeiska länderna är så olika. I Spanien är katolska kyrkan oerhört hårt knuten till den politiska makten. Cissi gav ett exempel: För endast fem år sedan avskaffades kyrkans rätt att utse vilka lärare som skulle få rätt att undervisa i Religionskunskap i skolan! Det är verkligen helt galet! Och här tar ILRS  möjligheten att påverka inifrån. Just pga att det är ett förbund byggt på respekt för religion ger det också möjligheten att påverka den spanska politiken i riktning mot ökad sekularisering av staten.

Inte ett sekulärt samhälle, utan en sekulär stat är målet. I ett samhälle där medborgarna får lov att leva som hela människor kommer alltid deras tro att komma till olika uttryck som märks i samhället. Endast genom att skapa ett så öppet, fördomsfritt och tillitsfullt samhälle kan vi bygga den gemensamma framtid som våra barn kommer att växa upp i.

Och det är här jag undrar: Var är förbundet Humanisterna? Vilket konstruktivt arbete bedriver de för att öka tolerans och respekt för alla människors lika värde? Finns det överhuvudtaget något intresse för att öka förståelsen och överbrygga klyftorna mellan människor med olika tro, bakgrund och identiteter? Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Humanisterna inte har något intresse av detta. Humanisterna marknadsför sin egen livsåskådning på ett närmast fanatiskt sätt. Och den handlar om Vi mot Dem. I den livsåskådningen ryms inget Oss, och i den livsåskådningen hör jag inte hemma längre.

Tidningen Dagen skriver om humanistiska föreningar som kritiserar förbundet Humanisterna för dess snäva definition av humanismen, bla.