Hemsamarit, ett framtidsyrke?

Är hemsamariten på väg tillbaka? Om man får tro välfärdsberedningens förslag i Kungälv kan det bli så. Ett av förslagen för att ge ensamstående föräldrar en bättre ekonomi är att någon kommer hem till dem och tar hand om de sjuka barnen.
I bloggen en trebarnsmammas vardag läser jag "…innan vab-dagarnas tid så fanns det hemsamariter. Vi hade en hemsamarit som var knuten till dagis, vilket innebar att ibland vikarierade hon för sjuka fröknar och ibland var hon hemma och tog hand om de sjuka barnen. Det var toppen! Och även om jag inte minns hemsamaritens namn så minns jag hur mycket jag tyckte om henne! 
Men det här förslaget med hemsamariter väcker fler frågor än det ger svar. Vill man som förälder verkligen lägga över ansvaret att ta hand om sitt sjuka barn  på någon annan, kanske en helt okänd person? Var det inte så att reformen med VAB-dagar genomfördes just för att den gällde alla och var bättre än systemet med hemsamariter för ett fåtal? Och nu låter det som en andra klassens lösning för de som inte har råd att stanna hemma med sina barn.
Nej, hemsamariten hör till en svunnen tid.

 

                                                 hemsamariten Gerda Söderholm
Problemet är naturligtvis också att ensamstående kan få ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden om de tex under en provanställning tvingas vara hemma flera veckor pga långdragna sjukdomar hos sina barn. Det här är ett strukturellt arbetsmarknads-problem som drabbar de som redan har det tufft och om man inte hittar en lösning på det problemet, räcker det inte heller att öka nivåerna i föräldraförsäkringen, så att inkomstbortfallet vid VAB minskar.
En svår nöt att knäcka.