Gärna kärleksfull kritik, men sluta söka fel och brister!

Gärna kärleksfull kritik, men sluta söka fel och brister!

Det är konstigt vad man ändrar sig. Hela livet, hela tiden. När jag började intressera mig för politik, inte alltför länge sedan, så tyckte jag mycket var tokigt och fel inom partiet. Det är det fortfarande, och det kommer det säkert också att förbli. Inom netroots, Socialdemokraternas eget bloggnätverk hittade jag då några partivänner, som bloggade och som själva kallade sig kärleksfulla kritiker. Mot deras texter kunde jag väga och bekräfta mina egna tankar och idéer. En fantastisk tillgång! Jäpp, en kärleksfull kritiker, det skulle jag vara! Fram tills nu.

Igår anserade Stefan Löfven sin affärsplan för Sverige. Och plötsligt ondgjorde sig alla över ordvalet. Min första tanke var-vad är det för fel på det? Att arbeta med en långsiktig strategi och målinriktat låter väl proffsigt? Detta innebär enligt kritikerna att man likställer Sverige med ett företag. Och det anses inte gå ihop med den Socialdemokratiska ideologin. Men välkommen till verkligheten säger jag då. Hela världen är en marknad där allt ska säljas och köpas. Och det handlar inte om att vi väljare ska köpas, som många tex Ulf Bjereld, påstår i sin kritik, utan att det ska gå bra för oss som bor i Sverige!

 Expressens putslustiga avslöjande artikel som gör narr av Stefan Löfvéns strävan att ta näringslivets villkor på allvar, sprids nu av partivänner på facebook med ett  "höhö, lite kul är det allt". Det är inte kul utan bara sorgligt. Var finns viljan att hjälpa det parti som finns i våra hjärtan? Var finns engagemanget att fokusera på sakfrågorna?  Hjälper vår kritik någon, mer än våra politiska motståndare? De frågorna måste få ställas.

Jag lär mig hela livet, hela tiden. Och en sak vet jag, att innehållet betyder mer än ytan. Men bara om vi själva bestämmer oss för det. För om vi inte själva väljer att visa fram innehållet, utan nöjer oss med våra motståndares ytliga kritik, ja då kommer vi inte längre än så här!

Johan Westerholm, Peter Högberg mfl har också skrivit om affärsplanen på netroots och  Ulf Bjereld skriver om den i dagens arena.

                                                                                             
                                                                                                                                   bild: http://hemimammashetsiga.wordpress.com

Om yta och innehåll i Almedalen.

Ikväll är det lätt att hitta blogginlägg om allt klokt och oklokt, som sagts och gjorts i Almedalen denna veckan. Partiledarnas tal skärskådas in i minsta detalj och analyseras och bedöms av kreti och pleti. Det finns något väldigt gott och upplyftande i det.

Själv har jag hela veckan befunnit mig mitt i ett dilemma. Det handlar inte om innehåll utan om yta och det har sitt ursprung i Åsa Romsons tal på måndagen. Jag fick ett problem. Min första reaktion var "Men vad har hon på sig?" Den mest illasittande klänning jag sett på länge och en därtill inte alls matchande kavaj. Okey, jag bestämde mig för att strunta i det, eftersom det är helt irrelevant vad hon har på sig ,men det gick inte. Klänningen stal hela showen och jag kunde inte se förbi den! Vad sade hon? Nåt om cykelreparationer, nej, jag minns faktiskt inte... 

Det här går inte att sluta tänka på. Och det känns riktigt risigt att inse att jag är en del av ett det här systemet som befäster synen på hur olika män och kvinnor blir behandlade. Det gör ont att bli medveten om hur djupt det ligger, hur svårt det är att ta sig förbi hindret som utmanar den manliga normens klädkod med skjorta och kavaj. Fredrik Reinfeldt kan se hur tråkig ut som helst, men han vinner bara pga att han är man. Han behöver inte hoppa över några hinder. Det är män som han som stakat ut vägen och satt normen och är normen!

Så vad gör man då med denna nyvunna insikt? Ska kvinnor anstränga sig mer för att efterlikna den manliga normen så att de inte "sticker ut"? Eller ska de behålla sin personliga klädstil och på så sätt gå  mot en likriktande manlig norm? Jag vill ju att det bara ska finnas ett svar på den frågan, men mitt dilemma gäller att det inte är så enkelt.

På Twitter kommenterades Annie Lööfs klänning av en kvinnlig journalist som tyckte hon var raffig. Marita Ulvskog skapade en smärre Twitterstorm när hon påstod att Annie Lööf passade bättre i Top Model än i politiken. Det påståendet fick hon sedan ta tillbaka. Vi är så präglade av att det inte räcker för kvinnor att vara bra, de ska dessutom se bra ut. Lagom bra, inte för mycket och inte för lite...

När KD lanserade "Verklighetens folk" 2009 gjorde SSU en av sina mest lyckade kampanjer. Ytans mästare Göran Hägglund får avsluta detta blogginlägg. Ett blogginlägg med fler frågor än svar...

Skolavslutnings-dilemmat

Det årliga skolavslutnings-dilemmat är här.
För ett tiotal år sedan skrattade man mest  åt Humanisterna som då propagerade för att få bort skolavslutningarna från kyrkan. Det tar tid att förändra generationers kulturella ritualer och skolavslutningar i kyrkan är det optimala högtidlighållandet av att vinterns slit i skolan är över. Men jag förvånas över hur fort det har gått den här gången, dvs att förändra attityden till skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan. Nu gäller diskussionen snarare hur man ska kringgå den nya skollagen som ger tydligt besked om att inga välsignelser får förekomma under skoltid.
Det finns ett intresse att använda kyrkolokalen men utan präst. i Aftonbladet idag skriver Christer Sturmarck om just detta men jag tror det är fel väg att gå. Den svenska skolan har ingenting i kyrkan att göra, mer än som på vilket annat studiebesök som helst. Då ska vi också låta kyrkan få ha sina kyrkorum i fred. Argumentet att vi skattebetalare bidrar till underhåll av kyrkorna och därför också har rätt till dem är inte gångbart i det här fallet anser jag. Ett ifrågasättande om varför staten bekostar så stor del av kyrkornas renoveringar vore däremot onekligen på sin plats, men det bästa är att strida för fler sekulära högtidsrum. Jag är övertygad om att utvecklingen går i den riktiningen, men det kan ta tid. Man sopar inte en tusenårig kulturtradition under mattan hur snabbt som helst.

Ett färskt blogginlägg av Ulf Bjereld behandlar samma ämne, men med lite annan utgångspunkt och slutsats.

Vad säger Anders Borg, egentligen?

Under tiden jag läser en artikel i Svd.se med rubriken "S undviker forskning i den egna politiken" av bla Anders Borg förvånas jag över den tomma retoriken. "...ett högt reformtempo..." Var är resultaten av dem? "...återupprätta arbetslinjen... Arbetslinjen uppfann Socialdemokraterna för flera decennier sedan, hur lång tid behöver ni egentligen på er för att "återupprätta" den, vi börjar bli otåliga!

Anders Borg skriver också: "Nyligen genomförde Finansdepartementet på riksdagens uppdrag en utvärdering av jobbskatteavdraget där det tydligt framgår att jobbskatteavdraget har effekter i linje med regeringens tidigare bedömningar." 

Så "effekter i linje med", vad betyder det? Räcker det med att om jobbskatteavdraget har gett ett enda jobb, så har det haft effekt i linje med regeringens tidigare bedömningar?  Jag vill veta exakt vad Finansinspektionen kom till fram till. Först då kan jag ta ställning till det forskningsresultat som Anders Borg hänvisar till i artikelns rubrik.

bild från Mats Olssons blogg: "Olsson betalar"

Vägen till undergången

Vägen till undergången är neonbelyst och kantad av clowner och gycklare, skriver Marcus Birro i en krönika i Expressen nyligen. Moralen är kidnappad och ateisterna är de riktigt konservativa. Så ser han på situationen i Sverige idag. De som verkligen håller med honom är en liten grupp människor, men hans ord blir ändå lästa av många. Det är få förunnat att ha ett så rikt och ekvilibristiskt språk. Hans texter, och hela hans person fascinerar. Men I Marcus fall gränsar fascinationen till löje, och han framstår i mina ögon mest som en av de clowner han själv menar leder oss rakt mot vår egen undergång.

Marcus Birro är en omtyckt mediapersonlighet och hans ord måste bemötas. Christer Sturmark, Humanisternas ordförande möter Marcus Birro i ett samtal om gud och moral i ABF-huset 29/5 kl. 18.00. Det kommer att bli precis hur bra och intressant som helst. Och som vanligt konstaterar jag att det mest spännande oftast händer på fel sida av Sverige...

"Vi vill inte sänka människors pris. Vi vill höja människors värde!"

Från att för några år sedan inte ha firat första maj alls, har jag nu gått till att bli en riktig "första maj-nörd". Vad kan man annars kalla oss inbitna som är så promenadsugna att vi inte nöjer oss med ett demonstrationståg på första maj utan klämmer in två stycken. Kul förstås, men också intensivt.

                                           foto: Glenn Ljunggren

Dagen började med tal av bla Kenneth G Forslund, Kungälvs egen Riksdagsman och Ulrica Brogren från Kungälvs S-kvinnor. Därefter en tur in till Göteborg för att höra Stefan Löfvens jungfrutal på Götaplatsen.
På vägen dit marscherade jag under fanan för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Ett underbart gäng!

Nånstans där, längst fram i mitten står han.15000 personer var vi på Götaplatsen. Stolta och glada och med knallröda rosor i händerna, fick vi lyssna till hans engagerade tal. Jag gillade det skarpt. Stefan är ingen traditionell talare som trollbinder sin publik med utstrålning, istället var talet både innehållsrikt och varierat. Mina farhågor om "Messias-stämning", kom på skam. Det känns att det är på riktigt den här gången!

Och dagen till ära svalkade jag mig med röd Ramlösa!

 Ulf Bjereld har också skrivit om Stefan Löfvens tal i Göteborg.

Att ta plats i det offentliga politiska samtalet.

Nätrötterna är otroligt inspirerande. Vi känner att det är vi som bestämmer. Det är hela grejen. Det finns de som vill styra vad vi ska skriva, men vi låter oss inte styras. Vi reflekterar, ifrågasätter och är lite misstänksamma mot allting "uppifrån". Vi köper inte vad som helst. Vi har makt över vårt nyhetsflöde och under helgen har vi visat varandra flera exempel på hur vi kan sätta våra frågor på den politiska dagordningen. Blogginlägget "sveket" från Klamydiabrevet återkommer ständigt. Unionen opinion tog fram statistik som tydligt visar sambandet mellan blogginlägget, mediernas uppmärksamhet, politikernas kommentarer och slutligen den dramatiska nedgången för högerpartierna som förlorade sin majoritet i riksdagen pga just det blogginlägget.
Det är underbart och vackert, att demokratin hittar nya vägar!

Dn.se har idag intervjuat Natalie Sial och vad de skriver kan du läsa här.

Andra som bloggat om nätrot12: Martin Moberg, Peter Högberg och Calle Fridén
och fler bloggare på netroots.se

Vägg i vägg med Humanisterna.

Helgens nätrot-kongress på ABF-huset i Stockholm blev en speciell upplevelse för mig. Under tiden jag lär mig  och inspireras av andra nätrötter så sitter Humanisterna på andra sidan väggen och har kongress. Efter att jag lämnade Humanisterna 2010 är vår relation inte helt okomplicerad. Något gör att jag inte kan hålla mig borta - jag läste kongresshandlingar och motioner, jag skapade taggen för kongressen och jag följer allt som skrivs på twitter med spänning. Utan att ens vara medlem! Jag har blivit en kärleksfull kritiker, och det är jag stolt över.

Mycket spännande verkar ha hänt på kongressen, och jag lär få anledning att återkomma till det, men roligast av allt är ändå att Humanisterna idag fått en ny styrelsemedlem; folkpartisten och fd. socialministern Bengt Westerberg. Grattis Humanisterna!

Solidaritet kostar

Del 1: Djävla facket.

I slutet av varje månad är det samma sak. Äldste sonen utbrister : -”Ska man verkligen betala till facket när man inte jobbar? Och trehundra spänn?, Va! Det är ju inte klokt, mamma är du säker på att det stämmer?” Och varje gång svarar jag på samma sätt: ”Ja, man måste betala till facket även när man inte jobbar om man vill vara med i facket. Och ja, det stämmer. Trehundra kronor är vad det kostar att vara studiemedlem i IF Metall. Och du har helt rätt, det är inte klokt. Det är alldeles för mycket pengar, men det är så mycket det kostar.

Så länge han jobbade var det något sånär okey att betala fackavgift. Då kunde han köpa hela idén. Inga problem. Men nu? Nu, när han inte har någon inkomst?          Jag tyckte ju också att trehundra kronor verkade mycket så jag ringde till IF Metall i Göteborg för att kolla. Personen i telefonen kunde inte svara, inte nästa person heller, och inte nästa… Jag började undra hur många de egentligen var på den där fackexpeditionen?  Men person nummer sex kunde ge besked. Jo, det är så mycket det kostar. Avgiften för studerande höjdes vid årsskiftet, tyvärr, tyvärr..

Så inget annat återstår än att snällt betala. Och när det sen dimper ner almenackor, direktadresserade broschyrer, infoblad och facktidningar från IF Metall i brevlådan, så får jag höra: ”Jaja, det är ju inte konstigt att det kostar, när de bara vräker ut sånt här…djävla facket!”

Och så betalar han. Varje månad dras trehundra kronor från hans konto, oavsett om han jobbat extra eller inte. Det kostar att vara solidarisk. 

Hemsamarit, ett framtidsyrke?

Är hemsamariten på väg tillbaka? Om man får tro välfärdsberedningens förslag i Kungälv kan det bli så. Ett av förslagen för att ge ensamstående föräldrar en bättre ekonomi är att någon kommer hem till dem och tar hand om de sjuka barnen.
I bloggen en trebarnsmammas vardag läser jag "…innan vab-dagarnas tid så fanns det hemsamariter. Vi hade en hemsamarit som var knuten till dagis, vilket innebar att ibland vikarierade hon för sjuka fröknar och ibland var hon hemma och tog hand om de sjuka barnen. Det var toppen! Och även om jag inte minns hemsamaritens namn så minns jag hur mycket jag tyckte om henne! 
Men det här förslaget med hemsamariter väcker fler frågor än det ger svar. Vill man som förälder verkligen lägga över ansvaret att ta hand om sitt sjuka barn  på någon annan, kanske en helt okänd person? Var det inte så att reformen med VAB-dagar genomfördes just för att den gällde alla och var bättre än systemet med hemsamariter för ett fåtal? Och nu låter det som en andra klassens lösning för de som inte har råd att stanna hemma med sina barn.
Nej, hemsamariten hör till en svunnen tid.

 

                                                 hemsamariten Gerda Söderholm
Problemet är naturligtvis också att ensamstående kan få ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden om de tex under en provanställning tvingas vara hemma flera veckor pga långdragna sjukdomar hos sina barn. Det här är ett strukturellt arbetsmarknads-problem som drabbar de som redan har det tufft och om man inte hittar en lösning på det problemet, räcker det inte heller att öka nivåerna i föräldraförsäkringen, så att inkomstbortfallet vid VAB minskar.
En svår nöt att knäcka.

James Bond och #stuffmoderaternadid på internationella kvinnodagen.

Idag, på internationella kvinnodagen börjar moderaterna på Twitter med att gratulera alla kvinnor. Det var de förvisso inte ensamma om, en och annan Socialdemokrat kom också undan med det, tex Jens Stoltenberg. Det diskuteras flitigt huruvida det är lämpligt att gratulera på en dag som denna. Anna Ardin kommer med den dräpande kommentaren till moderaterna  ”Säger ni grattis till alla med HIV på internationella AIDS-dagen också?”  Fortsättningen på denna intressanta twitterkommunikation kan ni läsa här på Alliansfritt Sverige. Och visst känns det märkligt med att kvinnodagen verkar bli en fira-dag som alla andra? När kommer kvinnodagsbakelsen? Kommer den ha grädde med ett gelehallon på? Och vad ska man ge i present? För man måste ju köpa något. Plötsligt förstår man varför moderaterna är snabba att fira. De vill bara lägga till ytterligare en sak på sin lista #stuffmoderaternadid -de uppfann internationella kvinnodagen!

Men Daniel Craig säger det bäst, det som måste sägas,genom att bara vara alldeles tyst. Tillsammans med Judy Dench röst blir detta klipp en mycket tankeväckande historia.

So, are we equals?

Solen skiner på första maj!

Nu är det klart att Stefan Löfvén kommer till Göteborg på första maj. Det är fantastiskt kul och härligt! Även om det så regnar småspik så tror jag att solen ändå kommer att skina över alla röda hjärtan där på Götaplatsen. Förra året var första gången på över tjugo år som jag var i Göteborg på första maj. Om det har jag skrivit i ett tidigare inlägg. Då var det Leif Pagrotsky som var huvudtalare och bästa parollen i demonstrationståget var "Känn ingen sorg för oss Anders Borg, för sossarna styr i Göteborg!" 

Tänk att det är lillasysterstaden som fått både Paggan och vår nye partiledare!
Men vad kommer Stefan att prata om? -hur det blir med jobben? -hur blir det med vårdbolagen, och med kärnkraften? -hur blir det med det livslånga lärandet, och välfärden, och mångfalden, och jämlikheten?
Frågorna är så många och ännu har jag inte sett svaren. Orosmolnet är att det blir lite Messias-känsla över det hela. Vi vill och hoppas så mycket, men vi vet inte riktigt på vilket sätt. Vi vill att någon kommer med ett enkelt svar och visar på en enkel väg till målet. Men Stefan Löfvén är inte Messias. Bara nästan...

Och hur blir det nu med "hen"? (del 2)

I dagens Gp finns ett reportage om ordet hen. För mindre än en vecka sedan publicerades en mycket obehaglig debattartikel på samma ämne i Gp.se och den ledde till att jag skrev mitt förra blogginlägg om hen. Tydligen har man tänkt till och insett att det behövdes en mer seriös beskrivning av vad ordet hen står för och hur debatten ser ut.
Självklart kan orden påverka hur vi ser på oss själva och varandra. Nu har jag bestämt mig. Jag har varit inne på facebooksidan hen och "Gillat". Gör det du också!

"Kivi och Monsterhund" av Jesper Lundqvist har en egen facebooksida. Det är den banbrytande barnbok som gjorde att debatten tog fart.

Helge får vara med på Första Maj!

Årets första maj-märke är här. Ett fantastiskt snyggt märke som jag gärna sätter på ytterjackan. Jag har några stycken i min samling nu, men det finns nog inget jag tycker är så snyggt som detta. Snarare har flera av de gamla första maj-märkena varit ganska trista historier...

Och inte blir det sämre av att min gamla barndomsidol ugglan Helge får vara med. Nu kanske de inte hade just Helge i åtanke, utan att ugglan mer allmänt representerar kunskap och klokskap, men det gör ju inte det hela sämre alls.
(Efter att ha läst hbt-sossens PS i sitt inlägg på samma tema idag, fick jag en idé som jag faktiskt aldrig fått förut...)

Och hur blir det nu med "hen"?

Läser idag på Gp.se en debattartikel om begreppet "hen". Det är svårt att förhålla sig till "hen". Det känns konstigt och onaturligt. Såklart. Vårt språk är fullständigt internaliserat i oss själva och våra ord för hon och han så självklart definierade. Men i samma takt som världen förändras, förändras också orden. Hur lustigt tyckte man inte första gången att ordet "snippa" var? Men, jag kände direkt att där hade man hittat ett funktionellt ord och nu har det fått fullt genomslag. Om inte annars, så märks det tydligt i förskolans värld, där jag arbetar.

Men hur är det då med "hen"? Jag vet inte. Det utmanar hela vårt vardagsspråkliga tänkande. Dessutom omfattar det en förhållandevis liten del av befolkningen, vilket väl också borde påverka spridningen negativt. Jag lägger ingen värdering i detta utan funderar bara kring möjligheterna att ordet ska kunna få genomslag.

Själv lever jag  i en heterogen vardagsvärld. Homosexuella och människor med gränsöverskridande könstillhörigheter lyser med sin frånvaro. Eller så lyser de bara för sig själva i det tysta.. Det gör det svårt att få tillfälle att stöta och blöta sina argument och funderingar i de här frågorna. Det är ju möten med människor som utvecklar mitt sätt att tänka.

Jag funderar över hur debattartikeln ens kunde bli publicerad. Så full av sakfel och så oseriöst steretyp så man vill egentligen inte alls kommentera den. Den är en sorglig läsning. Av alla de skäl som anges i artikeln till att skrota ordet "hen" finns inte ett enda som duger!
(Bilden ovan tillhör facebookgruppen Omänskligt.)

Om ett hat utan slut...

Idag har jag mött det igen, det oresonliga, välartikulerade och retoriskt spänstiga hatet. Hatet som inte riktigt har någon mottagare, som bara kastas ut som ett försvar för sina egna rättigheter och för sin egen präktighet. För en stund sedan läste jag en bloggpost  i religionskritikern Anders Hesselboms blogg med meningen:


"Träffar man en rimligt intelligent person, är denna med mycket stor sannolikhet ateist."


Detta var skrivet som ett svar på en artikel av Natalia Kazmierska i Aftonbladet idag. Utan att ha läst den artikeln kommentarade jag till Anders på Twitter och hamnade mitt i en verbal eldstrid. När jag i efterhand läste artikeln ändrade jag mig inte alls. Artikeln är inte alls "skit" som Anders uttrycker det. 
Det är  i mötet mellan troende och icketroende människor som det händer något, Det intressanta för mig är just mötet. Mötet med alla människor, utan att först värdera dem om de är värda min uppmärksamhet eller inte. Det finns människor som väljer en helt annan strategi. Anders Hesselbom är en av dem. Här är hans svar på vad Twitterkonversationen  gav honom.                         

I Kungälv höjer vi inte skatten!

Igår beslutade (S) I Kungälv oppositionspolitikens utformning. Det ingår en del besparingar som finns dokumenterade sedan tidigare och är väl genomtänkta. I den planen vill (S) lägga ner Marstrands skola främst pga vikande elevunderlag och skarp kritik från Skolverket om att man inte kan uppfylla vissa krav och nå målen. (S) har långsiktiga förslag för hur skolan ska fungera medan Alliansen vägrar lägga ner skolan. Inte kan man ta bort Marstrands skola, det går ju bara inte! Nej, istället ökar man barngrupperna i förskolan och minskar matportionerna på äldreboendena, bla.
Det är Allianspolitik i Kungälv.

Det mest spännnade med Socialdemokraternas oppositionspolitik är att den inte innebär någon skattehöjning! Nu vill vi verkligen få möjlighet att visa vad vi går för!

Socialdemokraterna behöver en idépolitisk debatt!

 Motion ställd till kongressen i vår, antagen av Kungälvs Arbetarekommun.

                                                                                                                                                                   "Kungälv 111204

Till Bohusläns Socialdemokratiska partidistrikt, distriktskongressen 2012

Motion

Forum för idépolitisk debatt i Bohusläns partidistrikt

Vårt parti befinner sig nu i ett läge där idépolitisk debatt uppfattas som viktig och är efterlängtad.  De socialdemokratiska värderingarna är tydliga och bärkraftiga inför framtiden, men för att våra idéer ska kunna komma till uttryck i samhällsutvecklingen krävs en utvecklad opinionsbildning och att vi formulerar konkreta politiska förslag som är förankrade både i ny kunskap samt de rådande samhällsvillkoren.

Med idépolitiska forumgrupper som träffas några gånger per år, i hela eller delar av partidistriktet, får intresserade partimedlemmar möjlighet att bidra med sina erfarenheter och uppfattningar.  Här får också ansvariga förtroendevalda möta och diskutera med intresserade partimedlemmar och på så sätt kan partiets politik utvecklas och konkreta förslag formuleras.

Nedskärningsdebatten i Kungälv kring förskolans och skolans villkor och innehåll har bidragit till ett ökat intresse i media och hos medborgarna för dessa frågor. Ett sätt för vårt parti att ta vara på det intresset vore att inrätta ett idépolitiskt forum för just förskola och skola.  Denna fråga har ett generellt intresse och med en organisatorisk förankring i partidistriktet kan den belysas från olika håll och enskilda partimedlemmars specialintressen kan tillvaratas. Sådana idépolitiska forumgrupper kan inrättas på flera områden, tex miljö- och hållbar utveckling samt näringsliv och arbetsmarknad.

 Det finns också goda skäl att tro att en levande idédebatt bidrar till att öka människors intresse av att engagera sig i vårt parti.

Jag föreslår:

att Bohusläns partidistrikt inrättar idépolitiska forumgrupper.

att Kungälvs Arbetarekommun ställer sig bakom motionen.

Malin Jonason

Kungälvs S-förening"