söndag 8 juli 2012

Om yta och innehåll i Almedalen.

Ikväll är det lätt att hitta blogginlägg om allt klokt och oklokt, som sagts och gjorts i Almedalen denna veckan. Partiledarnas tal skärskådas in i minsta detalj och analyseras och bedöms av kreti och pleti. Det finns något väldigt gott och upplyftande i det.
Själv har jag hela veckan befunnit mig mitt i ett dilemma. Det handlar inte om innehåll utan om yta och det har sitt ursprung i Åsa Romsons tal på måndagen. Jag fick ett problem. Min första reaktion var "Men vad har hon på sig?" Den mest illasittande klänning jag sett på länge och en därtill inte alls matchande kavaj. Okey, jag bestämde mig för att strunta i det, eftersom det är helt irrelevant vad hon har på sig ,men det gick inte. Klänningen stal hela showen och jag kunde inte se förbi den! Vad sade hon? Nåt om cykelreparationer, nej, jag minns faktiskt inte... 

Det här går inte att sluta tänka på. Och det känns riktigt risigt att inse att jag är en del av ett det här systemet som befäster synen på hur olika män och kvinnor blir behandlade. Det gör ont att bli medveten om hur djupt det ligger, hur svårt det är att ta sig förbi hindret som utmanar den manliga normens klädkod med skjorta och kavaj. Fredrik Reinfeldt kan se hur tråkig ut som helst, men han vinner bara pga att han är man. Han behöver inte hoppa över några hinder. Det är män som han som stakat ut vägen och satt normen och är normen!

Så vad gör man då med denna nyvunna insikt? Ska kvinnor anstränga sig mer för att efterlikna den manliga normen så att de inte "sticker ut"? Eller ska de behålla sin personliga klädstil och på så sätt gå  mot en likriktande manlig norm? Jag vill ju att det bara ska finnas ett svar på den frågan, men mitt dilemma gäller att det inte är så enkelt.
På Twitter kommenterades Annie Lööfs klänning av en kvinnlig journalist som tyckte hon var raffig. Marita Ulvskog skapade en smärre Twitterstorm när hon påstod att Annie Lööf passade bättre i Top Model än i politiken. Det påståendet fick hon sedan ta tillbaka. Vi är så präglade av att det inte räcker för kvinnor att vara bra, de ska dessutom se bra ut. Lagom bra, inte för mycket och inte för lite...

När KD lanserade "Verklighetens folk" 2009 gjorde SSU en av sina mest lyckade kampanjer. Ytans mästare Göran Hägglund får avsluta detta blogginlägg. Ett blogginlägg med fler frågor än svar...



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar