För ett tiotal år sedan skrattade man mest åt Humanisterna som då propagerade för att få bort skolavslutningarna från kyrkan. Det tar tid att förändra generationers kulturella ritualer och skolavslutningar i kyrkan är det optimala högtidlighållandet av att vinterns slit i skolan är över. Men jag förvånas över hur fort det har gått den här gången, dvs att förändra attityden till skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan. Nu gäller diskussionen snarare hur man ska kringgå den nya skollagen som ger tydligt besked om att inga välsignelser får förekomma under skoltid.
Det finns ett intresse att använda kyrkolokalen men utan präst. i Aftonbladet idag skriver Christer Sturmarck om just detta men jag tror det är fel väg att gå. Den svenska skolan har ingenting i kyrkan att göra, mer än som på vilket annat studiebesök som helst. Då ska vi också låta kyrkan få ha sina kyrkorum i fred. Argumentet att vi skattebetalare bidrar till underhåll av kyrkorna och därför också har rätt till dem är inte gångbart i det här fallet anser jag. Ett ifrågasättande om varför staten bekostar så stor del av kyrkornas renoveringar vore däremot onekligen på sin plats, men det bästa är att strida för fler sekulära högtidsrum. Jag är övertygad om att utvecklingen går i den riktiningen, men det kan ta tid. Man sopar inte en tusenårig kulturtradition under mattan hur snabbt som helst.
Ett färskt blogginlägg av Ulf Bjereld behandlar samma ämne, men med lite annan utgångspunkt och slutsats.
