Visar inlägg med etikett Humanisterna. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Humanisterna. Visa alla inlägg

fredag 8 juni 2012

Skolavslutnings-dilemmat

Det årliga skolavslutnings-dilemmat är här.
För ett tiotal år sedan skrattade man mest  åt Humanisterna som då propagerade för att få bort skolavslutningarna från kyrkan. Det tar tid att förändra generationers kulturella ritualer och skolavslutningar i kyrkan är det optimala högtidlighållandet av att vinterns slit i skolan är över. Men jag förvånas över hur fort det har gått den här gången, dvs att förändra attityden till skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan. Nu gäller diskussionen snarare hur man ska kringgå den nya skollagen som ger tydligt besked om att inga välsignelser får förekomma under skoltid.
Det finns ett intresse att använda kyrkolokalen men utan präst. i Aftonbladet idag skriver Christer Sturmarck om just detta men jag tror det är fel väg att gå. Den svenska skolan har ingenting i kyrkan att göra, mer än som på vilket annat studiebesök som helst. Då ska vi också låta kyrkan få ha sina kyrkorum i fred. Argumentet att vi skattebetalare bidrar till underhåll av kyrkorna och därför också har rätt till dem är inte gångbart i det här fallet anser jag. Ett ifrågasättande om varför staten bekostar så stor del av kyrkornas renoveringar vore däremot onekligen på sin plats, men det bästa är att strida för fler sekulära högtidsrum. Jag är övertygad om att utvecklingen går i den riktiningen, men det kan ta tid. Man sopar inte en tusenårig kulturtradition under mattan hur snabbt som helst.


Ett färskt blogginlägg av Ulf Bjereld behandlar samma ämne, men med lite annan utgångspunkt och slutsats.

lördag 5 maj 2012

Vägen till undergången

Vägen till undergången är neonbelyst och kantad av clowner och gycklare, skriver Marcus Birro i en krönika i Expressen nyligen. Moralen är kidnappad och ateisterna är de riktigt konservativa. Så ser han på situationen i Sverige idag. De som verkligen håller med honom är en liten grupp människor, men hans ord blir ändå lästa av många. Det är få förunnat att ha ett så rikt och ekvilibristiskt språk. Hans texter, och hela hans person fascinerar. Men I Marcus fall gränsar fascinationen till löje, och han framstår i mina ögon mest som en av de clowner han själv menar leder oss rakt mot vår egen undergång.

Marcus Birro är en omtyckt mediapersonlighet och hans ord måste bemötas. Christer Sturmark, Humanisternas ordförande möter Marcus Birro i ett samtal om gud och moral i ABF-huset 29/5 kl. 18.00. Det kommer att bli precis hur bra och intressant som helst. Och som vanligt konstaterar jag att det mest spännande oftast händer på fel sida av Sverige...

söndag 29 april 2012

Vägg i vägg med Humanisterna.

Helgens nätrot-kongress på ABF-huset i Stockholm blev en speciell upplevelse för mig. Under tiden jag lär mig  och inspireras av andra nätrötter så sitter Humanisterna på andra sidan väggen och har kongress. Efter att jag lämnade Humanisterna 2010 är vår relation inte helt okomplicerad. Något gör att jag inte kan hålla mig borta - jag läste kongresshandlingar och motioner, jag skapade taggen för kongressen och jag följer allt som skrivs på twitter med spänning. Utan att ens vara medlem! Jag har blivit en kärleksfull kritiker, och det är jag stolt över.

Mycket spännande verkar ha hänt på kongressen, och jag lär få anledning att återkomma till det, men roligast av allt är ändå att Humanisterna idag fått en ny styrelsemedlem; folkpartisten och fd. socialministern Bengt Westerberg. Grattis Humanisterna!


tisdag 7 juni 2011

ILRS arbetar för mänskliga rättigheter, vad gör Humanisterna?

Nyss hemkommen från en trevlig kväll i Evert Svenssons härliga trädgård, funderar jag över hur det kan komma sig att det jag sökte hos Humanisterna, det hittar jag hos troende Socialdemokrater i Broderskapsrörelsen, under en samtalskväll med syrran Cecilia Dalman-Eek som hemlig gäst.

Utöver hennes politiska uppdrag i Västra Götaland är hon också ordförande för International League of Religious Socialists. ILRS arbetar för ett samhälle byggt på solidaritet och jämlikhet, med utgångspunkt i de sociala utmaningar som Europa ställs inför. För att överbrygga dessa ser man tron som en gemensam bas.

Men förutsättningarna i de Europeiska länderna är så olika. I Spanien är katolska kyrkan oerhört hårt knuten till den politiska makten. Cissi gav ett exempel: För endast fem år sedan avskaffades kyrkans rätt att utse vilka lärare som skulle få rätt att undervisa i Religionskunskap i skolan! Det är verkligen helt galet! Och här tar ILRS  möjligheten att påverka inifrån. Just pga att det är ett förbund byggt på respekt för religion ger det också möjligheten att påverka den spanska politiken i riktning mot ökad sekularisering av staten.

Inte ett sekulärt samhälle, utan en sekulär stat är målet. I ett samhälle där medborgarna får lov att leva som hela människor kommer alltid deras tro att komma till olika uttryck som märks i samhället. Endast genom att skapa ett så öppet, fördomsfritt och tillitsfullt samhälle kan vi bygga den gemensamma framtid som våra barn kommer att växa upp i.

Och det är här jag undrar: Var är förbundet Humanisterna? Vilket konstruktivt arbete bedriver de för att öka tolerans och respekt för alla människors lika värde? Finns det överhuvudtaget något intresse för att öka förståelsen och överbrygga klyftorna mellan människor med olika tro, bakgrund och identiteter? Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Humanisterna inte har något intresse av detta. Humanisterna marknadsför sin egen livsåskådning på ett närmast fanatiskt sätt. Och den handlar om Vi mot Dem. I den livsåskådningen ryms inget Oss, och i den livsåskådningen hör jag inte hemma längre.

Tidningen Dagen skriver om humanistiska föreningar som kritiserar förbundet Humanisterna för dess snäva definition av humanismen, bla.

tisdag 3 maj 2011

Christer Sturmark tuggar på...

Carin Jämtin har i Svd.se och Gp.se uttalat sig om att de svenska helgdagarna behöver ses över. Hon betonar att det inte är någon lätt uppgift, men helgdagarna speglar tex inte vårt mångkulturella samhälle.


Detta ser naturligtvis Humanisternas ordförande Christer Sturmark som en öppning för att återigen få berätta sin favorithistoria om att vi minsann inte firar jul pga Jusu födelse.

Det verkar som han knappt hinner tugga klart innan han reflexmässigt rapar upp sitt gamla mantra. Vi har hört det förr, och det är faktiskt inte applicerbart i varenda diskussion. Om man ska verka trovärdig behöver man reflektera också. Carin Jämtin säger att nästan alla våra helgdagar är "religiöst kristet betingade". Detta handlar alltså om helgdagarnas ursprung. Vad du sen väljer att göra med den är din ensak och Christer Sturmark är fullt medmeten om att Carin Jämtin förstår det. Detta kommenteras i Expressen.se

Varför ska vi inte tillåta oss helgdagar med ett annat ursprung? Sturmarks hårdnackade inställning mot helgdagar med ett religiöst ursprung är allt annat än humanistisk. Och då använder jag mig av den innebörd som ordet humanism har i svenska ordlistan; "åskådning eller kulturströmning som framhäver det allsidigt mänskliga..."

Nej det här handlar om något annat. Det här handlar om att du Christer, vill ta bort en lagstadgad rättighet till gemensam ledighet. Är den ståndpunkten förankrad hos dina Humanistiska förbundsmedlemmar? Är det en ny punkt i ert partiprogram? Om inte, så avslöjar du dig bara som en liberal politiker som driver dina egna frågor med förbundet Humanisterna som täckmantel.
Osnyggt!


Netroots

tisdag 12 april 2011

Vem far illa av den privata tron?

Idag läser jag i UNT.se att EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson tycker att vi måste värna om den sekulära staten. Det Europeiska samhället ses både med egna och andras ögon som synnerligen sekulariserat. Birgitta Ohlsson visar att det finns tydliga tecken som visar på motsatsen. Vidskepligheten breder ut sig och lagförslag mot homosexuella äktenskap föreslås. Det är här den farliga sammanblandningen sker. Vårt samhälle klarar att vara multireligöst och utan vetenskapsförakt, men endast med hjälp av med en sekulär stat. Den måste vi värna om!

Hon förordar sk.privat tro. Inom förbundet Humanisterna har man länge pratat om den privata tron. Det är bara de mest religionsfientliga inom förbundet som anser att inte ens människor med en privat tro behöver behandlas med respekt.

En definition är att privat tro inte påverkar någon negativt, men det säger alldeles för lite.

Men vad är då en privat tro? Får den bara utövas i hemmet? Får den utövas i en samlingslokal/kyrka? Får den, med skydd av yttrandefrihetslagen, utövas på torget en lördag förmiddag? Får den bli en del av den troende människan? För om den gör det, så kommer den inte längre vara "privat". Det går inte att vara troende och bara låta tron påverka en liten del av jaget. Det fungerar helt enkelt inte så.

Min uppfattning är att när religion bara får utföras i slutna rum då blir den farlig. Då skyddas den från insyn och kritik, och då kan grymma övergrepp lättare ske i dess namn.

Det här är inte enkelt. Fler progressiva bloggar om ett öppet samhälle på Netroots

söndag 13 mars 2011

Ju mer man lär sig desto svårare blir det...

För en tid sedan gick jag ur förbundet Humanisterna. Efter 15 års medlemskap kunde jag inte längre ställa upp på den förenklade bild av verkligheten som är dominerande bland ledande Humanister. Jag berättade varför jag valde att lämna förbundet i en debattartikel på svd.se/brännpunkt.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/intolerans-praglar-humanisterna_5549653.svd

När jag gick med tyckte jag det var så enkelt. Klart att det måste finnas ett alternativ för oss icketroende, ett alternativ som väljer humanism som både medel och mål för ett gott liv på jorden. Övergångssermonier för alla icketroende är något av det bästa Humanisterna konstruktivt arbetat för. Jag blev mer och mer intresserad av samhällsfrågor som fokuserade på existensialism och religion. I samma takt som min kunskap i dessa frågor ökade, ökade också min osäkerhet. Det var inte längre så enkelt! Eller för att använda humanisten Tage Danielssons ord: "Utan tvivel är man inte riktigt klok!"
Bland aktiva Humanister hittar jag inte ett uns av tvivel. De är så bergsäkra på att de äger sanningen att det blir otäckt.

På Aftonbladet kultur har en debatt blossat upp som ett resultat av en artikel av Daniel Suhonen. Här handlar det om hur vänstern förhåller sig till muslimer i Sverige. Bästa kommentaren hittills hittar jag i Shora Al Youms blogg. En problematiserande text som för mig fungerar som ett bevis för att i samma takt som mina kunskaper ökar, ökar också insikten om hur mycket jag har kvar att lära!
http://shoraalyoum.com/2011/03/12/daniel-suhonen-goes-right/