#stafettjulkalendern i förskolan lucka 18

"Exemplet Reggio Emilia"

När jag fick frågan om att skriva om en bok som betytt mycket för mig i mitt yrke så visste jag direkt, jag väljer "Exemplet Reggio Emilia-pedagogik för demokrati och regional utveckling". Det är en antologi sammanställd av Katarina Grut 2008 som handlar om den pedagogiska filosofin som vuxit fram i staden Reggio Emilia i norra Italien under efterkrigstiden.

När förskolor i Sverige började arbeta Reggio Emilia inspirerat på 90-talet betydde de mycket för den pedagogiska utvecklingen. Nya tankar om barns lärande kunde prövas i praktiken. En anpassad och föränderlig miljö med fokus på barns egna drivkraft till lärande, pedagogisk dokumentation för lärande och barnet som medskapare i all verksamhet kom att stå i fokus.
När boken kom ut hade jag precis börjat arbeta på en Reggio Emiliaförskola och för mig var det den perfekta guiden, både historisk förklaring och filosofisk vägledning Här finns förklarat varför demokratisk fostran och humanism är så viktiga beståndsdelar, samt även idén om förskolan som kulturbärare i samhället.
Numera hittar man mycket av det som var så speciellt med Reggio Emilia-filosofins pedagogik i vår läroplan för förskolan. På mycket kort tid har dessa tankar fått slå rot i vårt pedagogiska tänkande.

Reclaim the flag!

Nationaldagshelgen är slut och den nationalistiska yran övergår i ett mer stillsamt funderande över tingens ordning. I år firar vi 200 år av fred mellan de nordiska länderna. Norge övergick från att vara danskt till att bli unionsstat med Sverige. Just fredag 6 juni är sedan några år tillbaka Sveriges nationaldag. Att jag inte på en gång kommer på vilket år nationaldagen infördes är ganska symptomatiskt, det har helt enkelt inte varit viktigt för mig. På samma sätt som flaggan inte är mycket mer en ett stycke blått och gult tyg...

Men jag håller på att tänka om! Jag firar nationaldagen med glädje och stolthet. Det är inte nationalstatens ganska unkna ideal jag firar utan gemenskapen i vårt land och det kulturarv och idéer som vi delar. Och den som kommer hit är välkommen att vara med. Det är detta vi firar med blomsterkransar i håret, stolta över vår allemansrätt som låter oss njuta av naturen.
Det finns en hake: Sveriges nationalsång. Första versen är fin, men redan andra versen är obehaglig. De övriga två fullständigt vedervärdiga. Men musiken är vacker...Till nästa år vill jag ha en ny text, om jag så måste göra den själv!

Lyssna också gärna på: Sverige av Kent och öppna landskap av Ulf Lundell. Den senare var faktiskt på 80-talet en utmanare till nationalsången.

Bra mat till alla skolbarn!

                                                      Här betar en glad svensk ko.

Vi accepterar inte dålig mat i skolan till våra barn. Vi vill att de ska få svenskproducerad ekologisk mat som är tillverkad enligt de kvalitetsregler som är uppsatta för svenskt lantbruk. Detta är precis lika etiskt försvarbart som att någon får äta vegetariskt mat av etiska skäl samt att någon får äta mat utan fläskkött av religiösa skäl, tex...
Såhär tycker Annette och Jakob Gustawsson i Norrtälje. De har lyckats få med sig flera föräldrar och nu serveras deras barn svensk specialkost i skolan.
Finurligt och smart!

Detta handlar inte om nån flummig protektionism. Nej, mat är inte bättre per definition bara för att den kommer från Sverige. Den är bättre pga att vi har Europas tuffaste kvalitetskrav på vår livsmedelstillverkning.
Inte handlar det heller om nån flummig nationalism. Det handlar om ett miljö- och kvalitetstänk.
Om Sveriges bönders mat är för dyr för att våra barn ska få kunna äta den då är det något som är monumentalt fel!

På Anders Haglind fb-sida hittar jag exemplet ovan på hur en ansökan om svensk specialkost kan se ut. 

Gärna kärleksfull kritik, men sluta söka fel och brister!

Gärna kärleksfull kritik, men sluta söka fel och brister!

Det är konstigt vad man ändrar sig. Hela livet, hela tiden. När jag började intressera mig för politik, inte alltför länge sedan, så tyckte jag mycket var tokigt och fel inom partiet. Det är det fortfarande, och det kommer det säkert också att förbli. Inom netroots, Socialdemokraternas eget bloggnätverk hittade jag då några partivänner, som bloggade och som själva kallade sig kärleksfulla kritiker. Mot deras texter kunde jag väga och bekräfta mina egna tankar och idéer. En fantastisk tillgång! Jäpp, en kärleksfull kritiker, det skulle jag vara! Fram tills nu.

Igår anserade Stefan Löfven sin affärsplan för Sverige. Och plötsligt ondgjorde sig alla över ordvalet. Min första tanke var-vad är det för fel på det? Att arbeta med en långsiktig strategi och målinriktat låter väl proffsigt? Detta innebär enligt kritikerna att man likställer Sverige med ett företag. Och det anses inte gå ihop med den Socialdemokratiska ideologin. Men välkommen till verkligheten säger jag då. Hela världen är en marknad där allt ska säljas och köpas. Och det handlar inte om att vi väljare ska köpas, som många tex Ulf Bjereld, påstår i sin kritik, utan att det ska gå bra för oss som bor i Sverige!

 Expressens putslustiga avslöjande artikel som gör narr av Stefan Löfvéns strävan att ta näringslivets villkor på allvar, sprids nu av partivänner på facebook med ett  "höhö, lite kul är det allt". Det är inte kul utan bara sorgligt. Var finns viljan att hjälpa det parti som finns i våra hjärtan? Var finns engagemanget att fokusera på sakfrågorna?  Hjälper vår kritik någon, mer än våra politiska motståndare? De frågorna måste få ställas.

Jag lär mig hela livet, hela tiden. Och en sak vet jag, att innehållet betyder mer än ytan. Men bara om vi själva bestämmer oss för det. För om vi inte själva väljer att visa fram innehållet, utan nöjer oss med våra motståndares ytliga kritik, ja då kommer vi inte längre än så här!

Johan Westerholm, Peter Högberg mfl har också skrivit om affärsplanen på netroots och  Ulf Bjereld skriver om den i dagens arena.

                                                                                             
                                                                                                                                   bild: http://hemimammashetsiga.wordpress.com

Om yta och innehåll i Almedalen.

Ikväll är det lätt att hitta blogginlägg om allt klokt och oklokt, som sagts och gjorts i Almedalen denna veckan. Partiledarnas tal skärskådas in i minsta detalj och analyseras och bedöms av kreti och pleti. Det finns något väldigt gott och upplyftande i det.

Själv har jag hela veckan befunnit mig mitt i ett dilemma. Det handlar inte om innehåll utan om yta och det har sitt ursprung i Åsa Romsons tal på måndagen. Jag fick ett problem. Min första reaktion var "Men vad har hon på sig?" Den mest illasittande klänning jag sett på länge och en därtill inte alls matchande kavaj. Okey, jag bestämde mig för att strunta i det, eftersom det är helt irrelevant vad hon har på sig ,men det gick inte. Klänningen stal hela showen och jag kunde inte se förbi den! Vad sade hon? Nåt om cykelreparationer, nej, jag minns faktiskt inte... 

Det här går inte att sluta tänka på. Och det känns riktigt risigt att inse att jag är en del av ett det här systemet som befäster synen på hur olika män och kvinnor blir behandlade. Det gör ont att bli medveten om hur djupt det ligger, hur svårt det är att ta sig förbi hindret som utmanar den manliga normens klädkod med skjorta och kavaj. Fredrik Reinfeldt kan se hur tråkig ut som helst, men han vinner bara pga att han är man. Han behöver inte hoppa över några hinder. Det är män som han som stakat ut vägen och satt normen och är normen!

Så vad gör man då med denna nyvunna insikt? Ska kvinnor anstränga sig mer för att efterlikna den manliga normen så att de inte "sticker ut"? Eller ska de behålla sin personliga klädstil och på så sätt gå  mot en likriktande manlig norm? Jag vill ju att det bara ska finnas ett svar på den frågan, men mitt dilemma gäller att det inte är så enkelt.

På Twitter kommenterades Annie Lööfs klänning av en kvinnlig journalist som tyckte hon var raffig. Marita Ulvskog skapade en smärre Twitterstorm när hon påstod att Annie Lööf passade bättre i Top Model än i politiken. Det påståendet fick hon sedan ta tillbaka. Vi är så präglade av att det inte räcker för kvinnor att vara bra, de ska dessutom se bra ut. Lagom bra, inte för mycket och inte för lite...

När KD lanserade "Verklighetens folk" 2009 gjorde SSU en av sina mest lyckade kampanjer. Ytans mästare Göran Hägglund får avsluta detta blogginlägg. Ett blogginlägg med fler frågor än svar...

Skolavslutnings-dilemmat

Det årliga skolavslutnings-dilemmat är här.
För ett tiotal år sedan skrattade man mest  åt Humanisterna som då propagerade för att få bort skolavslutningarna från kyrkan. Det tar tid att förändra generationers kulturella ritualer och skolavslutningar i kyrkan är det optimala högtidlighållandet av att vinterns slit i skolan är över. Men jag förvånas över hur fort det har gått den här gången, dvs att förändra attityden till skolavslutningarnas vara eller icke vara i kyrkan. Nu gäller diskussionen snarare hur man ska kringgå den nya skollagen som ger tydligt besked om att inga välsignelser får förekomma under skoltid.
Det finns ett intresse att använda kyrkolokalen men utan präst. i Aftonbladet idag skriver Christer Sturmarck om just detta men jag tror det är fel väg att gå. Den svenska skolan har ingenting i kyrkan att göra, mer än som på vilket annat studiebesök som helst. Då ska vi också låta kyrkan få ha sina kyrkorum i fred. Argumentet att vi skattebetalare bidrar till underhåll av kyrkorna och därför också har rätt till dem är inte gångbart i det här fallet anser jag. Ett ifrågasättande om varför staten bekostar så stor del av kyrkornas renoveringar vore däremot onekligen på sin plats, men det bästa är att strida för fler sekulära högtidsrum. Jag är övertygad om att utvecklingen går i den riktiningen, men det kan ta tid. Man sopar inte en tusenårig kulturtradition under mattan hur snabbt som helst.

Ett färskt blogginlägg av Ulf Bjereld behandlar samma ämne, men med lite annan utgångspunkt och slutsats.

Vad säger Anders Borg, egentligen?

Under tiden jag läser en artikel i Svd.se med rubriken "S undviker forskning i den egna politiken" av bla Anders Borg förvånas jag över den tomma retoriken. "...ett högt reformtempo..." Var är resultaten av dem? "...återupprätta arbetslinjen... Arbetslinjen uppfann Socialdemokraterna för flera decennier sedan, hur lång tid behöver ni egentligen på er för att "återupprätta" den, vi börjar bli otåliga!

Anders Borg skriver också: "Nyligen genomförde Finansdepartementet på riksdagens uppdrag en utvärdering av jobbskatteavdraget där det tydligt framgår att jobbskatteavdraget har effekter i linje med regeringens tidigare bedömningar." 

Så "effekter i linje med", vad betyder det? Räcker det med att om jobbskatteavdraget har gett ett enda jobb, så har det haft effekt i linje med regeringens tidigare bedömningar?  Jag vill veta exakt vad Finansinspektionen kom till fram till. Först då kan jag ta ställning till det forskningsresultat som Anders Borg hänvisar till i artikelns rubrik.

bild från Mats Olssons blogg: "Olsson betalar"