Vad säger Anders Borg, egentligen?

Under tiden jag läser en artikel i Svd.se med rubriken "S undviker forskning i den egna politiken" av bla Anders Borg förvånas jag över den tomma retoriken. "...ett högt reformtempo..." Var är resultaten av dem? "...återupprätta arbetslinjen... Arbetslinjen uppfann Socialdemokraterna för flera decennier sedan, hur lång tid behöver ni egentligen på er för att "återupprätta" den, vi börjar bli otåliga!

Anders Borg skriver också: "Nyligen genomförde Finansdepartementet på riksdagens uppdrag en utvärdering av jobbskatteavdraget där det tydligt framgår att jobbskatteavdraget har effekter i linje med regeringens tidigare bedömningar." 

Så "effekter i linje med", vad betyder det? Räcker det med att om jobbskatteavdraget har gett ett enda jobb, så har det haft effekt i linje med regeringens tidigare bedömningar?  Jag vill veta exakt vad Finansinspektionen kom till fram till. Först då kan jag ta ställning till det forskningsresultat som Anders Borg hänvisar till i artikelns rubrik.

bild från Mats Olssons blogg: "Olsson betalar"

Vägen till undergången

Vägen till undergången är neonbelyst och kantad av clowner och gycklare, skriver Marcus Birro i en krönika i Expressen nyligen. Moralen är kidnappad och ateisterna är de riktigt konservativa. Så ser han på situationen i Sverige idag. De som verkligen håller med honom är en liten grupp människor, men hans ord blir ändå lästa av många. Det är få förunnat att ha ett så rikt och ekvilibristiskt språk. Hans texter, och hela hans person fascinerar. Men I Marcus fall gränsar fascinationen till löje, och han framstår i mina ögon mest som en av de clowner han själv menar leder oss rakt mot vår egen undergång.

Marcus Birro är en omtyckt mediapersonlighet och hans ord måste bemötas. Christer Sturmark, Humanisternas ordförande möter Marcus Birro i ett samtal om gud och moral i ABF-huset 29/5 kl. 18.00. Det kommer att bli precis hur bra och intressant som helst. Och som vanligt konstaterar jag att det mest spännande oftast händer på fel sida av Sverige...

"Vi vill inte sänka människors pris. Vi vill höja människors värde!"

Från att för några år sedan inte ha firat första maj alls, har jag nu gått till att bli en riktig "första maj-nörd". Vad kan man annars kalla oss inbitna som är så promenadsugna att vi inte nöjer oss med ett demonstrationståg på första maj utan klämmer in två stycken. Kul förstås, men också intensivt.

                                           foto: Glenn Ljunggren

Dagen började med tal av bla Kenneth G Forslund, Kungälvs egen Riksdagsman och Ulrica Brogren från Kungälvs S-kvinnor. Därefter en tur in till Göteborg för att höra Stefan Löfvens jungfrutal på Götaplatsen.
På vägen dit marscherade jag under fanan för Socialdemokrater för tro och solidaritet. Ett underbart gäng!

Nånstans där, längst fram i mitten står han.15000 personer var vi på Götaplatsen. Stolta och glada och med knallröda rosor i händerna, fick vi lyssna till hans engagerade tal. Jag gillade det skarpt. Stefan är ingen traditionell talare som trollbinder sin publik med utstrålning, istället var talet både innehållsrikt och varierat. Mina farhågor om "Messias-stämning", kom på skam. Det känns att det är på riktigt den här gången!

Och dagen till ära svalkade jag mig med röd Ramlösa!

 Ulf Bjereld har också skrivit om Stefan Löfvens tal i Göteborg.

Att ta plats i det offentliga politiska samtalet.

Nätrötterna är otroligt inspirerande. Vi känner att det är vi som bestämmer. Det är hela grejen. Det finns de som vill styra vad vi ska skriva, men vi låter oss inte styras. Vi reflekterar, ifrågasätter och är lite misstänksamma mot allting "uppifrån". Vi köper inte vad som helst. Vi har makt över vårt nyhetsflöde och under helgen har vi visat varandra flera exempel på hur vi kan sätta våra frågor på den politiska dagordningen. Blogginlägget "sveket" från Klamydiabrevet återkommer ständigt. Unionen opinion tog fram statistik som tydligt visar sambandet mellan blogginlägget, mediernas uppmärksamhet, politikernas kommentarer och slutligen den dramatiska nedgången för högerpartierna som förlorade sin majoritet i riksdagen pga just det blogginlägget.
Det är underbart och vackert, att demokratin hittar nya vägar!

Dn.se har idag intervjuat Natalie Sial och vad de skriver kan du läsa här.

Andra som bloggat om nätrot12: Martin Moberg, Peter Högberg och Calle Fridén
och fler bloggare på netroots.se

Vägg i vägg med Humanisterna.

Helgens nätrot-kongress på ABF-huset i Stockholm blev en speciell upplevelse för mig. Under tiden jag lär mig  och inspireras av andra nätrötter så sitter Humanisterna på andra sidan väggen och har kongress. Efter att jag lämnade Humanisterna 2010 är vår relation inte helt okomplicerad. Något gör att jag inte kan hålla mig borta - jag läste kongresshandlingar och motioner, jag skapade taggen för kongressen och jag följer allt som skrivs på twitter med spänning. Utan att ens vara medlem! Jag har blivit en kärleksfull kritiker, och det är jag stolt över.

Mycket spännande verkar ha hänt på kongressen, och jag lär få anledning att återkomma till det, men roligast av allt är ändå att Humanisterna idag fått en ny styrelsemedlem; folkpartisten och fd. socialministern Bengt Westerberg. Grattis Humanisterna!

Solidaritet kostar

Del 1: Djävla facket.

I slutet av varje månad är det samma sak. Äldste sonen utbrister : -”Ska man verkligen betala till facket när man inte jobbar? Och trehundra spänn?, Va! Det är ju inte klokt, mamma är du säker på att det stämmer?” Och varje gång svarar jag på samma sätt: ”Ja, man måste betala till facket även när man inte jobbar om man vill vara med i facket. Och ja, det stämmer. Trehundra kronor är vad det kostar att vara studiemedlem i IF Metall. Och du har helt rätt, det är inte klokt. Det är alldeles för mycket pengar, men det är så mycket det kostar.

Så länge han jobbade var det något sånär okey att betala fackavgift. Då kunde han köpa hela idén. Inga problem. Men nu? Nu, när han inte har någon inkomst?          Jag tyckte ju också att trehundra kronor verkade mycket så jag ringde till IF Metall i Göteborg för att kolla. Personen i telefonen kunde inte svara, inte nästa person heller, och inte nästa… Jag började undra hur många de egentligen var på den där fackexpeditionen?  Men person nummer sex kunde ge besked. Jo, det är så mycket det kostar. Avgiften för studerande höjdes vid årsskiftet, tyvärr, tyvärr..

Så inget annat återstår än att snällt betala. Och när det sen dimper ner almenackor, direktadresserade broschyrer, infoblad och facktidningar från IF Metall i brevlådan, så får jag höra: ”Jaja, det är ju inte konstigt att det kostar, när de bara vräker ut sånt här…djävla facket!”

Och så betalar han. Varje månad dras trehundra kronor från hans konto, oavsett om han jobbat extra eller inte. Det kostar att vara solidarisk. 

Hemsamarit, ett framtidsyrke?

Är hemsamariten på väg tillbaka? Om man får tro välfärdsberedningens förslag i Kungälv kan det bli så. Ett av förslagen för att ge ensamstående föräldrar en bättre ekonomi är att någon kommer hem till dem och tar hand om de sjuka barnen.
I bloggen en trebarnsmammas vardag läser jag "…innan vab-dagarnas tid så fanns det hemsamariter. Vi hade en hemsamarit som var knuten till dagis, vilket innebar att ibland vikarierade hon för sjuka fröknar och ibland var hon hemma och tog hand om de sjuka barnen. Det var toppen! Och även om jag inte minns hemsamaritens namn så minns jag hur mycket jag tyckte om henne! 
Men det här förslaget med hemsamariter väcker fler frågor än det ger svar. Vill man som förälder verkligen lägga över ansvaret att ta hand om sitt sjuka barn  på någon annan, kanske en helt okänd person? Var det inte så att reformen med VAB-dagar genomfördes just för att den gällde alla och var bättre än systemet med hemsamariter för ett fåtal? Och nu låter det som en andra klassens lösning för de som inte har råd att stanna hemma med sina barn.
Nej, hemsamariten hör till en svunnen tid.

 

                                                 hemsamariten Gerda Söderholm
Problemet är naturligtvis också att ensamstående kan få ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden om de tex under en provanställning tvingas vara hemma flera veckor pga långdragna sjukdomar hos sina barn. Det här är ett strukturellt arbetsmarknads-problem som drabbar de som redan har det tufft och om man inte hittar en lösning på det problemet, räcker det inte heller att öka nivåerna i föräldraförsäkringen, så att inkomstbortfallet vid VAB minskar.
En svår nöt att knäcka.